Mina kontorsdrömmar

Ni som hängt med här länge minns kanske att jag hade en kontorsplats i Lund när vi bodde där? Var precis före pandemin som det stället stängdes och eftersom vi då redan hade flyttat till Höör och jag inte orkar pendla “bara för att” kändes det allt annat än lönt att skaffa något nytt. Och det var ju bra med facit i hand - mest på grund av pandemin men också på grund av huset. Inte nog med att jag har min fina arbetsplats i tornrummet, det går prick lika bra att sitta vid matsalsbordet, ligga i soffan, gästsängen eller sitta på altanen när vädret tillåter det. Perfekt för mig som behöver miljöombyte ofta, helst en eller ett par gånger under arbetsdagen.

En bonus med mitt förra kontor och som hade varit najs även i framtiden är om fönstrena är så djupa att en kan sitta i dem. Älskar att sitta i eller i alla fall vid fönster och skriva. Och ja, saknar mitt jättelånga hår gör jag med när jag ser den här återblicken. Kämpa vidare håret, kämpa!

Mina kontorsdömmar

Nu när jag bara har jobbat lite här och där under föräldraledigheten har det såklart inte funnits något behov av ett kontor men nu har jag börjat fundera på ett framtida sådant utanför hemmet. Vårt lilla tornrum har nämligen ingen dörr och jag måste erkänna att det är aningens distraherande att jobba hemma med en liten bebis i närheten, hehe.

Så nu står jag och väger lite mellan olika möjligheter. Å ena sidan har vi möjligheten till att renovera förrådet och göra ett litet kontor av det - varken det snabbaste eller enklaste projektet men det hade kunnat vara görbart om man vill och orkar. Å andra sidan skulle jag kunna hyra ett rum här på byn. Vilket vore fint ur den bemärkelsen att det blir enkelt att hämta och lämna på förskolan på vägen till jobbet och det hade varit kul att hänga lite mer inne i byn till vardags. Så ska kika på några kontorsrum här i närheten i nästa vecka. Både för att se vad som finns och hur bra det stämmer överens med mina behov. Det sistnämnda är ju, om vi ska hårddra det, egentligen bara ett skrivbord, en stol, bra internet och en dörr att stänga om mig men en arbetsplats får ju gärna vara lite mer än så.

Men på den glittrigaste önskelistan för kontorsframtiden står det möjlighet till möten, plats för en soffa utöver skrivbordet, bokhyllor som rymmer all min ledarskapslitteratur och lite förvaringsutrymme. Mycket gröna växter och gamla möbler. Atmosfär. Och, viktigast! Bra med fönster eftersom bra med fönster = bra fotoljus om de är sjyst placerade. Kan låta fånigt men bilder är en del av mitt jobb så därav det stora önskemålet, haha.

Men om det blir nu eller längre fram återstår att se! I det riktigt långa perspektivet hade jag gärna ägt en fastighet som får tjäna som kontorslokal. Det är något jag dagdrömmer om flera gånger i veckan och jag har så mycket roliga idéer för hur det hade kunnat se ut. Men det får dock vänta. Eftersom jag i mitt tidigare jobb skötte inköp, drift och administration för det lokala kontoret så har jag ett bra hum om arbetsmängden som det innebär och det är inget jag har tid för i dagsläget, haha.

Hur ser ditt drömkontor ut? Vad finns med på önskelistan?

Vad är planerna för hösten?

En av de vanligaste frågorna jag fått de senaste två dagarna är densamma som jag ställt mig själv flera gånger om de senaste veckorna:

Vad är planerna för hösten?

En det är en riktigt bra fråga! För allvarligt talat - jag vet inte riktigt.

Fick komplimangen igår att jag strålar och vet du vad? Jag känner det själv! Inte bara för att jag har fått två nätter med ovanligt mycket sömn utan också för att jag är glad, njuter av vardagen och har en skön känsla för hösten i stort.

Planerna för hösten: same as always men lite nytt ändå

Såhär, jag kommer såklart att jobba med ledarskapsutveckling och verksamheten i sig är också densamma. Det är ett gäng föreläsningar och ledarskapsutbildningar som redan är inbokade under hösten och fler brukar det alltid bli allt eftersom terminen fortskrider. Jag kommer givetvis fortsätta ta mig an och arbeta med mentors- och coachingsklienter och BossAkuten har alltid öppet för rådgivning under veckorna.

Statusen just nu är alltså bokad men inte fullbokad vilket är perfekt för då har man både trygghet samtidigt som man får upptäcka vad som komma skall. Kommer att vara i Stockholm en gång i månaden i alla fall och så får vi se om det blir mer resande än så, det beror på vad för uppdrag som trillar in.

Dessa två verksamhetsområden utgör ungefär sjuttio procent av min arbetstid vilket är rätt spot on som jag vill ha det. Förra året var den ration snarare åttiofem procent vilket innebar att jag 1. jobbade mer än heltid och 2. bara hade lite mer än en arbetsdag kvar till bloggen och Bossbrudsgruppen och det är i minsta laget när en bloggar fem dagar i veckan. Det är alltså en del mer luft och utrymme i kalendern nu och det som känns spännande och pirrigt är att jag inte riktigt vet hur jag ska lägga upp mina dagar och vilka fokusområden jag ska bestämma mig för att ha.

Har gett mig själv de närmsta två veckorna att samla inspiration, känna in, fundera och bolla kring detta. Så gött att tillåta sig vara i den här känslan och verkligen njuta av den!

Mer då?

Med den nya vardagen det innebär att jobba som vanligt passar jag också på att uppgradera mina vanor: hur kan jag optimera återhämningen när möjligheterna till det ser annorlunda ut än tidigare? Vad ska jag göra för att må så bra som möjligt? Nästa vecka ska jag till sjukgymnasten för att prata om hur jag ska lägga upp träningen framåt. Håller också på att undersöka om det är dags för mig att bli med kontorsplats igen. Utöver det så tänker jag att det mesta fokuset kommer att finnas här hemma med min fina lilla familj.

Och det är väl hösten det! Same as always men lite nytt ändå. Hur ser dina planer ut?

Bossbloggen fyller sju!

Sista maj var det jag hann blogga senast men nu så, dagen till ära, sover både Vilden och TicTac här bredvid mig i stället för på mig och jag får sitta ner med datorn i knät. Idag är det på pricken sju år sedan jag började blogga! Tänk när vi sitter här om sju år till och bloggen fyller fjorton och bebis fyller sju… Mäktigt.

Sju bloggår senare är det kul att Bossbloggen fortfarande är unik i sin nisch och välbesökt trots min föräldraledighet och brist på uppdateringar.

Som jag saknar att hänga med er här. Jag gillar fortfarande att vara föräldraledig fint nog men att inte hinna eller orka skriva är lite jobbigt. Det som hjälper är påminnelsen att allt har sin tid! Nu är det bebisbubblan som behöver få sitt och jobbet får vänta. I gengäld så känner jag hur idéerna puttrar i bakgrunden. Finns galet mycket potential i denna plattform och i mitt företag och jag vrider och vänder på alla olika alternativ och möjligheter. Hur ska jag fortsätta framåt? Vad ska jag satsa mer respektive mindre på? Vad vill jag? Vad orkar jag? Vad hinner jag? Vi får se! Jag kommer fortsätta blogga kravlöst i den mån tillfälle finns framåt nu under sommaren i alla fall. Kanske blir det många inlägg, kanske inga alls. En sak är säker och det är att detta bara är de första sju åren av bossbloggande. Det kommer att bli många, många fler! Du hänger väl med?!

Det finns fler karriärvägar idag än en

Jag ser det om och om igen. Arbetsgivare och chefer som tycker det är jobbigt med dessa yngre generationer som är så otåliga. Giriga. Vill ha kakan och äta den. Kräver en massa saker.

“De måste lära sig att anpassa sig”

“Man kan inte ha för bråttom”

“Unga har så orimliga krav och förväntningar”

Många jag möter är med på att arbetslivet fungerar annorlunda idag jämfört med för tjugo år sedan men likväl är det många arbetsgivare som inte är med på banan att de också måste uppdateras för att locka de medarbetare som har fler karriäralternativ idag. Bild: Einar Storsul on Unsplash

Det finns fler karriärvägar idag än en

Och ja, såklart finns det de som har orimliga förväntningar på hur snabbt en kan avancera i karriären eller vill få belöningen utan att behöva göra jobbet. Men det arbetsgivarna och cheferna, som har det här tänket kring yngre generationer i arbetslivet, inte fattar är att vi millennials har tillgång till andra karriärvägar och om ni inte värdesätter oss. Om ni inte släpper in eller fram oss eller uppdaterar ert ledarskap och er organisationskultur: då är risken stor att vi gör någonting annat än att jobbar kvar hos er.

Det kan handla om att starta eget, utbilda sig på nytt, få göra sidosysselsättningar eller bara jobba med något annat. Jag kan rabbla otaliga namn på personer i min eller de yngre generationerna som, likt jag själv, har gjort en alternativ karriär eftersom vi inte trivts i det traditionella arbetslivet. Inte känt oss välkomna, hörda, sedda eller bekräftade. Idag finns det, trots rådande konjukturssvaj, fler karriärvägar än en. Vi lär oss det genom skolan och UF. Ser det i sociala medier och hör om det i poddar.

Och det är ofta här den ömma punkten är: varför ska vi anpassa oss om vi inte måste? Varför nöja oss med något halvdant när fler alternativ står till buds?

De som inte vill göra den insikten kommer att få det svårt att locka och behålla yngre talanger i sina verksamheter och i slutändan vara de som står som förlorare när rekryteringarna och kompetensförsörjningen bara blir dyrare för att arbetsgivarvarumärket är utdaterat. Jobbigt? Absolut. Värt det? Jajemän.

För den som vill ha någon att ge skulden för dessa bortskämda generationer med enorma bekräftelsebehov som “bara ska ha kul hela tiden” finns det främst en att klaga till - våra föräldrar. Det är trots allt ni som har tutat i oss att vi kan göra vad vi vill, att vår åsikt räknas och att vilket arbetsgivare som helst är lyckligt lottade att få ha oss som medarbetare. Om det är den andan vi har växt upp med och fostrats i: varför skulle vi börja agera annorlunda väl ute i arbetslivet?

Tumme upp: Till de organisationer som fattat att ledarskapet inte kan se ut som det alltid har gjort utan behöver följa de strömningar vi ser i samhället i stort.

Tumme ned: Till de chefer som försöker rekrytera så kallade enhörningskanditater som ska matcha alla möjliga, och omöjliga krav, snarare än att justera och anpassa sitt ledarskap.

Min kommande föräldraledighet

Föräldraledighet är ett ämne flera av er har bett mig skriva mer om. Både generellt men också för min del. Hur kommer jag försöka kombinera att vara föräldraledig och driva företag?

Det korta svaret på det? Jag vet inte riktigt.

Det jag vet är att vi kommer att dela föräldraledigheten så lika som möjligt eftersom vi anser att vårt barn har lika stor rätt till oss båda sina föräldrar. Samtidigt är inte jag, eller mitt företag, i situationen att jag kan checka ut helt i nio månader och tro att jag har något jobb när jag kommer tillbaka. Dessutom kan vi inte heller dela veckor rakt av eftersom det inte är praktiskt görbart i min bättre hälfts jobb. Vi kan inte heller planera för hela året redan nu. Istället får vi ta det lite allteftersom, vilket samtidigt känns bra när vi inte vet hur just vårt lilla Knytt är och vill ha det. Har förstått att det kan vara som natt och dag hur man mår och har det under bebistiden beroende på litens behov och personlighet och därför vill vi inte heller förutsätta eller planera för mycket innan vi vet mer om hur det kan tänkas bli.

Jag har nästan alltid gått min egen väg och även om att bli förälder såklart kommer att spela in, spela roll och förändra det mesta vill jag inte ge upp allt jag är och gör bara för att. Och för den som undrar över skorna - JA! Klart att jag bara hade på mig dem den minut det tog att fota bilden och JA! Det krävdes absolut en halvtimmes vila efteråt för att återhämta sig. Men vad gör man inte för bloggen?

Min kommande föräldraledighet

Alltså kommer vi att ta det lite som det kommer nu framåt! Men tanken är att jag ska vara föräldraledig i tre månader och sedan börja jobba enstaka dagar med några utvalda uppdrag varje månad och vara föräldraledig övrig tid. M kommer att vara ledig i sex veckor från och med att Knytt kommer och det är en sådan enorm lättnad och trygghet i det. Både efter förlossningen och vad ett planerat snitt innebär men mest för att vi ska få vara tillsammans hela familjen när allt är skakigt och nytt.

Som det ser ut nu så har jag:

• Sparat ihop en liten buffert i företaget så att jag inte ska behöva stressa över företagskostnaderna under den kommande tiden.

• Skickat in min anmälan till FK om föräldrapenning och hoppas, hoppas, hoppas på bra besked gällande den eftersom reglerna för egenföretagare är rätt så annorlunda från när man är anställd eller driver AB. Håll gärna tummarna!

• Enstaka utbildningsuppdrag som är inbokade i maj och juni. Med betoning på enstaka som dessutom kommer att vara en halvdag långa som mest och göras digitalt eller lokalt så bebis kan vara med sin pappa de timmarna jag gör dessa.

• Pausat mitt klientarbete i form av löpande coaching, mentorskap och chefsrådgivning och så har vi sagt att vi ska höras under maj/juni för att stämma av och lägga upp nya arbetsplaner. Detta är ju något som skräddarsys från klient till klient så det kan variera rätt mycket och när vi hörs igen kommer jag förhoppningsvis att veta mer om hur vi kan lägga upp det framåt.

• Börjat få utbildningsförfrågningar för hösten - vilket är underbart! Börjar nästan glädjegråta lite varje gång jag får frågan “när kommer du tillbaka?” men vi har lagt inbokningarna av dem lite på is just för att så mycket är ovisst och kommer att stämma av hur hösten blir lite längre fram.

Såatteh, nu kör vi! Rakt ut och rakt in i det okända.

Så får vi se vad som händer och blir helt enkelt! Jag har ingen aning om hur jag ska göra med bloggen eller sociala medier. Jag har lekt med flera olika alternativ i tankarna men landar i samma insikt varje gång: jag vet för lite än för att kunna planera och fatta beslut om det.

Hur mycket kommer jag att orka med utöver att ta hand om bebis och att läka från förlossningen?

Hur mycket bloggtid kommer det att finnas?

Hur långt kommer den tiden, om den finns alls, att räcka?

Jag vill nämligen inte 1. ta mig på saker som jag inte klarar av eller mäktar med. Snarare tvärtom. Jag lägger hellre ribban på marknivå och ta det därifrån än att pressar mig själv i onödan och 2. att detta “bara” ska bli en livsstilsblogg. Inte för att det är något fel med det, jag älskar livsstilsbloggar, men jag trivs bäst med att ha ledarskap, karriär, affärsliv och personlig utveckling som primärt fokus här och de inlägg där ni får hänga med i min vardag är mer av en bonus som är kul att skriva. Men där är jag också kanske för snäv i min egen vision och mina egna vanor för bloggen? Det finns kanske ytterligare alternativ än det ena eller det andra?

Har du som läser någon input eller tankar kring detta? Vill gärna ha lite input så att jag inte fastnar i mitt eget huvud. Är det bättre att blogga lite kravlöst och kul än inget alls eller räknas det bara om det blir fem, sex inlägg i veckan som vi brukar ha det? Vad för innehåll gillar du mest här? Dela gärna med dig i en kommentar eller ett mejl!

Och! Om det är någon nu som känner sig manad att berätta för mig hur viktigt det är att njuta av tiden med sin bebis och fokusera på det i första hand vill jag vara lite extra tydlig - det behövs inte eftersom det är prick det som kommer att hända även om jag kommer att jobba lite grand. Det är inte så svartvitt att det bara är det ena (att jobba) eller det andra (att vara föräldraledig) som gäller. Det finns fler alternativ och möjligheter till att göra både och idag. Skriver det redan nu eftersom jag redan har hunnit få m-a-s-s-o-r av sådana kommentarer trots att jag inte har hunnit prata om min föräldraledighet särskilt mycket än. Bara så vi har det utrett :)

Men ja, så här ser planen ut just nu. Återstår att se om och i så fall hur den kanske ombestäms eller förändras. Är det något graviditeten har hunnit visa prov på flera gånger om så är det ändå att det mest bara är att åka med och se vad som händer, haha!