Varför ha tråkigt på jobbet när man kan ha det kul?

En sak som provocerar mig när det kommer till normer i vårt arbetsliv... Okej, jag har flera men nu fokuserar vi på denna! Det är den som säger att produktivitet är samma sak som att ha det tråkigt på jobbet. Varför ska vi ha det tråkigt på jobbet när vi kan ha det roligt? Varför stannar vi kvar i den allmänna övertygelsen om att den som skrattar, har det kul eller (gudarna förbjude) är avslappnad på jobbet inte gör något? Jag begriper det inte.

Läs mer: Tramsig eller superseriös, om att ha kul på jobbet

Nu är mitt jobb förstås lite extra fritt eftersom jag är min egen chef och kan göra lite som jag själv vill. Men då tycker jag också det märks extra tydligt hur både jag själv och andra värderar min arbetstid och vad jag borde och inte borde göra. Själv älskar jag att sitta i fönster och skriver oftast som bäst när jag sitter i en fönsterkarm. Tycker de flesta det är konstigt? Absolut. Men varför ska jag inte kunna göra det om det nu fungerar superbra? Bild: Free-Photos från Pixabay

Varför ha tråkigt på jobbet när man kan ha kul?

Vi millennials beskylls ofta för att vi är otåliga och minsann "bara vill ha roligt". Och ja, det är väl jättesunt? Varför ha det trist om man kan välja att ha det kul? Nej, alla jobb är inte roliga jämt. Nej, ingen kan glatt skutta till jobbet alla dagar i veckan och nej, det handlar självklart inte om att alla kan välja bort allting som är tråkigt på jobbet för att bara göra saker vi tycker om.

Men är det inte dags nu, 2019, med allt detta gränslösa arbetsliv och allt vårt välstånd att omvärdera synen på arbete med? Roliga ting kan vara prick lika seriösa, allvarliga och viktiga. Och bara för att folk inte rusar stressat omkring innebär det inte att de "jobbar halvtid", har det "för bra" eller är lata. Sådana kommentarer och "skämt" tänker jag säger en hel del om strukturen vi arbetar i. Men också hur den påverkar vår syn på arbetet. Så nästa gång du hör någon säga det, eller får det sagt till dig.

Testa att utmana det! Ifrågasätt din egen syn på huruvida jobb ska vara tråkigt för att räknas. Och kan du, passa på att förändra det så du också får det roligare. Det är inte alla förunnat men går det så har du allt att vinna på att testa. Det kan tänkas att ha kul på jobbet är ett lyxproblem och ja, det finns en poäng i det. Men vad ska vi använda vårt välstånd till om inte må bättre och njuta av lyxen som det innebär?

Vad säger du som läser? Är det viktigt att ha kul på jobbet eller är det en positiv bonus?

Lägre löneökning under föräldraledighet

Läsarfråga:

Hej! Jag såg ett inlägg av dig i Economista-gruppen och du verkar påläst angående löneökning med mera. Jobbar i en kommun och jag har varit föräldraledig sedan juli, men gick hem tre månader innan (förutom en utbildningsvecka i maj) på graviditetspeng då våld förekommer på min arbetsplats.

Jag tror jag var den som fick lägst i löneökning på min arbetsplats och har väl rätt till samma löneökning som tidigare? Hur tar jag upp detta med chefen utan att bli upprörd och säga upp mig på dagen? Tacksam för svar!

/Malin

Dagens läsarfråga handlar om hur man kan agera om man har fått lägre löneökning under föräldraledigheten. Bild: Andrew Seaman on Unsplash

Svar:

Hej Malin! Tack för att du skrev och shit vilken tråkig situation du har hamnat i. Jag kan absolut försöka svara på detta så gott jag kan. Eftersom jag inte vet vad den lägsta löneökningen eller samma löneökning som tidigare innebär i ditt fall eller exakt vilket kollektivavtal som gäller för dig blir det dock ett mer generellt svar. Men jag hoppas det kan bidra ändå!

Det bör finnas reglerat en lägsta-nivå för löneökning i ert centralavtal och den borde du verkligen inte ligga under även om lägre lön under föräldraledighet tyvärr inte ovanligt även om det känns omodernt idag. Avtalet är det som gäller men jag personligen tänker/anser att löneökningen inte bör vara under två procent. Detta eftersom den nivån motsvarar inflationen, så allt under det kan påverka din framtida löneutveckling negativt.

Mitt spontana tips om du är med i facket är att kontakta dem eller de fackliga representanter som jobbar hos er. Prata med dem om detta och be dem om hjälp med förhandla om detta. Är du inte med i facket och ska prata med chefen hade jag gjort följande:

Före och under samtalet med chefen

0. Reflektera över vad det är som gör dig arg med den låga löneökningen. Att reflektera över de känslorna kan kanske låta konstigt. Men du kommer att kunna förhandla bättre om du vet vad du känner och varför du gör det eftersom det blir mer konstruktivt. Känns det orättvist? Har du presterat extra och därför bör ha mer i löneökning? Och så vidare...

1. Ta reda på vilket avtal som din arbetsplats hamnar inunder och läs det för att se få reda på vilka riktlinjer som gäller. Om din löneökning bryter mot avtalet så bör det definitivt korrigeras. Om det ligger i linje med avtalet så blir det snarare en förhandlingsfråga.

2. Förbered dig inför olika argument som chefen kan komma att ha. Har du fått mindre än två procent i ökning så kan du exempelvis hänvisa till inflationen? Får du höra det ack så slitna argumentet om att du som föräldraledig inte har bidragit till arbetsplatsen så kanske du kan dela med dig av saker som du gjort innan du gick på föräldraledighet som fått effekt medan du har varit borta? Har du inte varit borta hela perioden så kan du punktera argumentet med fakta. Och så vidare...

Läs mer: Löneförhandling, så får du högre lön

Även som föräldraledig har du rätt till en sjyst löneutveckling. Inte bara få enstaka kronor och kronor. Bild: Michael Longmire on Unsplash

3. Prata med chefen och be hen motivera den löneökning du fick. Bemöt sedan chefens svar på ett så vänligt men konstruktivt sätt som möjligt. Här kan du också dela med dig av (tycker jag) om vad som händer med din motivation om chefen inte uppskattar den arbetsinsats som du har gjort eller din kompetens.

Om du inte får något bra svar från chefen eller om hen inte kan göra något åt saken kan du kanske, beroende på er organisation, vända dig till HR för att få bättre svar.

Att säga upp sig

Gällande att säga upp sig så är det absolut något du kan använda som argument beroende på faktorer som din ekonomiska sits, din anställningsbarhet och arbetsmarknaden där du bor. Men det ska i så fall vara ett väl avvägt och beräknat beslut från din sida och på dina villkor. En muntlig uppsägning kan ses som bindande så säg det bara om du verkligen menar det och kan genomföra det utan att skada dig eller din ekonomi.

Samtidigt, om arbetsgivaren inte kan ge några sakliga argument eller tar denna fråga på allvar, då kan det absolut vara läge att gå vidare om du vill och kan det. Att som arbetsgivare negativt särbehandla eller diskriminera medarbetare som är föräldralediga är inte okej och ska inte tolereras.

Jag hoppas att detta svar kan hjälpa dig lite grand och håller tummar och tår för att du lyckas och det blir rätt!Vad säger du som läser? Har du någon erfarenhet av en liknande situation och hur löste det sig?

En vecka att minnas

Hej! Hur är läget? Med mig är det rejält slitet. Den här veckan är en vecka att minnas och jag har känt mig galet splittrad på grund av det. Kan inte berätta så mycket mer än så just nu, men ni kommer att få höra mer inom kort. Men eftersom hela gårdagen försvann i kunduppdrag och detta stora så kommer här en blandning av en lördagslista och det nyhetssvep som jag hade tänkt att skriva igår. Här kommer:

• En sak som har gjort mig asförbannad
• En sak till som gjort mig arg
• En som fick mig att sucka och le lite samtidigt
• Plus helgens planer!

En bild som aldrig var tänkt att få se dagens ljus men nu får göra det ändå pga har typ inte fotat ett dugg den här veckan? I give you en lite ledsen blomma, en purken katt och nyklippt bossbloggare i pyjamas.

Alabamas nya abortförbud

22 manliga senatorer röstade under veckan igenom ett totalförbud mot aborter i Alabama och ja, det är så fruktansvärt att jag nästan blir lamslagen. Det ska och borde vara varje kvinnas rättighet att själv få bestämma över sin kropp.

Föreläsare och författaren Lovette Jallow skrev ett otroligt starkt och träffsäkert inlägg på Instagram om den vita sociala konstruktionens ondska och hur inga medel skys för att säkra sin överlevnad. Läs det!

"It's time all feminists learn that if your fight excludes important perspectives you will never go far before you are betrayed by your own. I hope sweden learns soon"

Lovette Jallow, @action4humanity_se

Hur förövare blir offer

Apropå ämnet att män anses ha mer rätt om och till kvinnors kroppar så finner jag det fascinerande att höra att det nu, ett och ett halvt år efter Me too, verkar ha glömts bort vad rörelsen handlade om. Det den gjorde var att lyfta fram och påvisa hur vanligt och utbrett det är med sexuella trakasserier är i alla olika branscher. Därför är det frustrerande att se hur fokus förändras från det till att förövare blir offer och jag tyckte att Jenny Bengtssons ledare bjöd på mycket intressant läsning.

En mansplainingsmanual

Har du upplevt mansplaining någon gång? Eller känner du någon som mansplainar regelbundet? Då ska du visa dem bilden som författaren och föreläsaren Kim Goodwin publicerat på Twitter eftersom den utgör den perfekta manualen för hur man kan undvika att mansplaina:

Bild: Kim Goodwin

Briljant formulerat och lite uttröttande att det ska behövs!

Helgens planer

Den här helgen ska jag faktiskt göra något som nästan aldrig händer: jobba! Hela helgen dessutom. Känns sådär eftersom jag redan nu är så trött, men det är tyvärr en konsekvens av att livet kommer emellan på arbetstid. Först av den dryga veckans sjukdom och sedan av livets coola vändningar. Men! jag ser ändå fram emot utmaningen som det kommer att bli och ikväll blir det dock bio och det ser jag fram emot! Älskar att gå på bio, tycker det är så mysigt.

Men ja, ni hör! Det har verkligen varit högt som lågt den här veckan. Hur har du haft det?

Vilka känner du igen från Game of Thrones på jobbet?

De flesta arbetsplatser har olika roller som vi alla intar och får. Vissa mer positiva, andra mer negativa och dessa kan få en rätt så stor betydelse både för individen och gruppen. Så vilka karaktärer och roller kan vi känna igen från Game of Thrones på jobbet? Artikeln som jag har intervjuats till av Metro är listan rätt lång (men läs den!) så här kommer tre som också har fått en lite djupare analys.

Läs mer: Olika ledarskapsstilar i Game of Thrones

Vilka känner du igen från Game of Thrones på jobbet?

Foto: HBO/Helen Sloan

Brienne av Tarth – den lojala

I serien så är Brienne av Tarth en av de mest lojala karaktärerna och är rent utav villig att offra sitt liv för att hålla det hon lovat. Och det kan ju låta filmiskt och inte som något vi skulle göra i det verkliga livet. Samtidigt är det så att fler och fler jobbar oss sjuka och på så vis offrar delar av våra liv för jobbet. Vi har ju pratat om lojala medarbetare både en och två gånger förut. Både om hur du känner igen en lojal medarbetare och hur millennials är mer lojala till chefen är företaget. Så hur gör man som ledare för att behålla en person som Brienne av Tarth i teamet?

Så behåller du lojala medarbetare:

Se till att hen har ett klart syfte med sitt arbete och att hen upplever att hens arbete gör skillnad och nytta.

Visa din uppskattning för det personen gör! Både genom att säga det rakt ut och att ge personen de förutsättningar och resurser som hen behöver.

Värna om förtroendet ni känner för varandra. Lojalitet är något som växer fram över tid och kan försvinna om du som ledare inte lever som du lär eller tar medarbetaren för given.

Foto: HBO/Helen Sloan

Informatören - Lord Varys

Spindeln kallas Lord Varys i serien som får veta allting som händer och sker. Han har spioner utspridda över nästan hela världen och det är inte alls ovanligt att den här typen av roll också finns i våra organisationer. Ibland är informatören en informell ledare, ibland är hen mer som en skvallerkanal där du får sålla mellan vad som stämmer och inte. Oavsett vilket kan det vara bra att du som lär känna vem eller vilka som har rollen som informatörer hos er. Inte minst om du arbetar som chef eftersom personen kan få höra talas om saker som annars kanske inte hade nått dina öron. Men du kan också få historisk kontext som kan vara värdefullt att känna till i ditt uppdrag eller tillgång till så kallad tyst kunskap som kan vara viktigt för ert dagliga arbete.

Så känner du igen informatören:

Personen har ett nätverk som både är brett och djupt och sträcker sig över olika avdelningar.

Till skillnad från den som skvallrar så granskar informatören informationen hen får och är medveten om vilken betydelse eller signifikans den har.

Kom ihåg att det inte måste vara en extrovert person som har rollen som informatör. Det kan mycket väl vara någon som är introvert eller håller sig lite i bakgrunden.

Foto: HBO/Helen Sloan

Davos Seaworth (The Onion Knight) – problemlösaren

De flesta organisationer har en Problemlösare med stort P som alltid kämpar för att släcka de bränder som dyker upp. I Game of Thrones får The Onion Knight det, ibland otacksamma, uppdraget och det är intressant att se hur han bara gör det. Dock är det lätt hänt att problemlösare ofta får ta hand om saker som andra inte löser och därmed löper risken bränns i båda ändar på grund av att personen ska sköta sitt eget jobb och det som dyker upp. Så, vad kan du som ledare göra för att undvika att en problemlösare blir överbelastad?

Så undviker du att problemlösaren blir överbelastad

Kartlägg vilka problemen är om vilka som faktiskt borde ligga på problemlösarens bord och inte.

Nästa steg är att vara noga med att problem inte bara ska lösas utan att det också ska utredas varför de har uppstått. Annars är det lätt hänt att man löser samma sak om och om igen (ofta i onödan) till det blir en rutin som tas för given.

Ibland kan problemlösaren behöva hjälp både med att identifiera sina gränser men också respektera dem eftersom personen är van vid att lösa andras bekymmer åt dem. Läs gärna mer här för tips om hur en kan göra det!

Vad säger du som läser, ser du på Game of Thrones eller hör du till skaran som har ditchat serien helt och hållet?

Sverige är världens bästa land för kvinnor

Jag vet, att ni vet, att vi vet att Sverige har en bit kvar i sitt jämställdhetsarbete. Inget snack om den saken. Men ändå tyckte jag att det var intressant att läsa den här artikeln hos US News om att Sverige är världens bästa land för kvinnor.

Läs mer: 25 år kvar till kvinnor har betalt hela arbetsdagen

Sakta, sakta men säkert är väl ändå bilden av kvinnans enda funktion som hemmafru på väg bort? Bild: Pixabay

Sverige är världens bästa land för kvinnor

Den främsta anledningen till detta är kvinnor och män i Sverige har de högsta och bästa attityderna kring jämställdhet enligt rapporten YouGov. Här kan vi också se att dessa nästa är desamma mellan kvinnor och män i Sverige- Medan det i exempelvis Singapore är 20 poängs skillnad mellan könen, där kvinnorna tycker att jämställdhet är bra mycket viktigare än männen.

87 procent av de svenska respondenterna anser dessutom att en kvinnas primära roll inte är att se efter sin man. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Jippi? Eller suck över att man utgår från den heterosexuella tvåsamhetsnormen? Kanske båda delar. Ändå lite bättre att 91 procent av svenskarna inte tycker att en kvinnas plats är i hemmet och att 78 procent inte bryr sig om chefen är man eller kvinna. Eller hur? Inte minst om man jämför med exempelvis Malaysia där 53 procent föredrar en manlig chef framför en kvinnlig.

Vad säger du som läsare om de här slutsatserna? Håller du med om studiens slutsats att vi har det bäst i världen här?