Måndagspirr istället för söndagsångest

Hej, hej! Hur är läget? Alltså. Detta inlägget är rätt exakt tjugofyra timmar försenat (tekniken är inte alltid min bästa vän). Men! Jag hoppas inte din måndag blev askgrå för det och att du har haft en mysig helg.Vad är det då som skulle ha publicerats igår om inte en BisFit. En favoritkombination: svart, vitt, nitar och en massa glädje!

Måndagspirr i stället för söndagsångest

Jag var helt vansinnigt trött efter att ha tillbringat fredagskvällen i stallet och på hästryggen så det blev en ytterst stillsam helg för min del. Sov och åt mest. Men vet du vad? I söndags kväll när jag satt vid skrivbordet och funderade på veckan så kände jag DET. Måndagspirr i stället för söndagsångest. Jag vet inte hur länge sedan det var jag upplevde det men hoppas innerligt att det håller i sig. Det är verkligen en fantastisk känsla! Inte blev det sämre heller av att hela måndagen bestod av flera otroligt trevliga möten. Är så sprängfylld av inspiration nu så jag knappt vet vart jag ska göra av alltihopa.Som grädden på moset så kommer en artikel att publiceras senare idag som jag verkligen har sett fram emot att börja prata med er om - nämligen umbärlighet. Om hur ohälsosamt det kan bli att vara oumbärlig som ledare och varför det i stället är klokt att sträva gentemot att vara umbärlig. Något som faktiskt är en del av den ledarskapsmodell som jag har klurat fram (och som jag siktar på att sätta på pränt i bokform framöver). Därför känns det lite extra pirrigt att få presentera det ämnet för er idag med hjälp av en ledare som inspirerar många med sin ledarstil.Hur mår du såhär i början på veckan?

Min klädstil under 2016

Tjipp tjillevipp och god fortsättning! Hur har din nyårshelg varit? Här blev den precis så trevlig och välsmakande som jag hoppades på. Nu ser jag väldigt mycket fram emot en lugn vecka med att fortsätta utvärdera året som gick. Men också landa i alla förändringar som skett, är galet trött så tänker att det kan behövas. Så tänkte jag att vi kunde börja lite lättsamt med att snacka lite om min klädstil under 2016.Jag fick nämligen, för rätt så länge sedan, frågan om jag inte kan sammanfatta mina tankar kring just kläder och BisFit's. Det som har präglat min garderob i år har nog mest varit "man tager det man haver", eller snarare "man tager det som passar".

Man tager det som passar

Det är nämligen så att jag, tack vare utbrändheten och medicineringen jag inledningsvis fick, gav mig ett gäng extrakilon som jag (pga utbrändheten) inte har möjlighet att träna bort just nu. Det i sig är en världslig sak och något jag aktivt jobbar med att inte bry mig om. Jag tidigare har haft både anorexi och ortorexi och skulle därför aldrig försöka gå på någon diet eller liknande. Nä, i stället gör jag min sjukgymnastik och väntar och ser hur kroppen reagerar på att börja träna igen den dagen jag kan och får det. Men det innebär att jag har rätt mycket kläder jag inte kan använda just nu. Och eftersom jag inte tänker köpa dubbla garderober så gäller det i stället att jag är kreativ med det jag har och som passar mig just nu.Jag klär mig väldigt mycket efter humör men efter lite funderande har jag kommit på några saker som jag tror definierar min klädstil i jobbsammanhang:Jag anpassar mig efter eventuella dress codes men bär det jag känner för. Det kan ibland leda till att jag är överklädd men det bryr jag mig inte om. Jag har nästan alltid högklackat.Svart går alltid hem. Och spets. Den här kjolen är egentligen en underkjol men tycker den är för fin för att inte användas "på riktigt".Framförallt klänning is the shit. Det är så enkelt att bara dra över huvudet och *poff* se välklädd ut.Pennkjol är en annan av mina absoluta favoriter som kan användas i (nästan) alla sammanhang. Bossigt, prydligt och kan varieras i det oändliga med olika överdelar.Hittade i somras ett par kostymigare byxor som används en del med. De sitter dock lite tajt i midjan så behöver en lösare överdel för att det ska se snyggt ut.De få gånger som jag bär jeans är detta en tacksam klassiker.

Klädutmaning för 2017

Jag är väldigt svag för femtio-, sextio- och sjutton/artonhundratals estetik när det gäller kläder och älskar goth, punk och steampunk. Så är väldigt sugen på att ta in sådana detaljer i vardagens klädstil. Men var, när och hur det sker får bli ett framtida projekt. Den närmaste klädutmaningen under året tror jag kommer bli att ta sig ur pyjamasen. Jag må gilla att fixa till mig men är förbaskat lat så glider gärna runt i pyjamas eller kimono dagarna i ända om jag inte har möten inbokade.Har du någon favvo BisFit som du trivs extra bra i? Eller något som utmärker din klädstil?

Gå på moln i stället för nitar

God morgon, god morgon! Hur är läget idag? Är det inte helt galet att det är måndag nu igen? Begriper inte vart veckorna tar vägen riktigt och eftersom den här veckan är upp över öronen fulltecknad så lär väl den också bara rusa förbi. In a good way that is! För nu är det dags för slutspurten av min uppsägningstid och förberedelser inför mitt nya kapitel (som jag tänkte skriva mer om i morgon).Men låt oss inleda vecka med en BisFit shall we? Har nämligen en strålande illustration på vad ett par skor kan göra för en outfit. Dessa raringar är vad tonåringar bar för drygt fem-isch år sedan. Fördelen med att vara helt okänslig för trender är att kunna strunta i att de är helt ute för en 30 plus:are och i stället njuta av drömkombinationen av klackar och nitar. Inte nog att min inre tonårspunkare jublar varje gång jag har dem på mig - jag blir sjukt lång också. Och det hör verkligen inte till vanligheterna, haha.Det ironiska är att dessa skyskrapor är bland de bekvämaste klackarna jag äger. De må vara tunga och klumpiga men det känns mer som att gå på moln i stället för nitar, höhö.

Veckan då?

Veckan blir fylld till bredden av jobb, intervjuer och sociala träffar. På tisdag väntar en middag med två brudar som jag saknat länge, på onsdag ska det fikas och på torsdag vankas AW och sedan en massa avsked till mina fina kollegor. Sen var det ju det här med julklappar - i år igen.Sist men inte minst tänkte jag att vi skulle bland annat ska prata lite om Bossbloggens framtid och om do's & dont's under uppsägningstiden.Vad ska du göra i veckan? Är du färdig med eventuella julklappar eller det blir nu i veckan de införskaffas?

När tiden inte räcker till

Hej, hej! Hur är det med er? Med mig är det jättebra om än riktigt sliten. Det är upploppet som gäller nu och det märks. Fler saker strular och det gäller att hålla huvudet iskallt för att prioritera rätt för att få så många saker som möjligt gjorda på så kort tid som möjligt. Är så frustrerande när tiden inte räcker till och det känns som om man ligger ett steg bakom när man egentligen vill vara två steg framför. Men jag har börjat landa i att det är okej. Det går helt enkelt inte att ge maximalt inom alla områden eller räcka till överallt just nu. Men jag kan i alla fall se målsnöret nu! Två veckor till och sedan är jag i mål. Men för att ta mig dit gäller det att hålla tungan rätt i mun och jag har under hösten som gått blivit lite klokare på vad man kan göra när tiden inte räcker till.

Att göra när tiden inte räcker till

Gilla läget

Att acceptera att att-göra-listan är skitlång är första steget. Sedan gäller det att påminna sig själv om att inte ta den på för stort allvar. Absolut är det bra om du hinner göra allt som står på den - men kommer du (eller någon annan) att avlida om du inte gör alla punkter just nu? Förmodligen inte.

Prioritera rätt

Att prioritera rätt är en sådär enkel sak att säga men svår att göra. Jag lär mig fortfarande av mina misstag när det kommer till det. Men när jag prioriterar idag gör jag det främst ur två perspektiv - hälsa och ekonomi.Hälsan är viktigast. Att äta ordentligt, sova och vila så mycket som möjligt och i alla fall röra på sig lite grand är alltid värt att ta sig tid till. Att ta sig tid till nära och kära varje dag är också viktigt att prioritera om en vill hålla långsiktigt.Nästa faktor jag fattar beslut utifrån är ekonomi. Vad behöver jag prioritera för att det ska vara ekonomiskt lönsamt/hållbart/effektivt? Till exempel: för mig innebär det just nu att jag just nu måste prioritera mitt jobb högre än bloggen (eftersom jag inte tjänar några pengar på bloggen). När det kommer till bloggen så är det viktigare att jag håller igång bloggen och dess Facebook än Instagram - eftersom dessa två kanaler är de som ni följer mest. Ni fattar.

Slappa då och då

Detta är nog min sämsta punkt. Jag är skitkass på att slappa när det är mycket att göra och sambon skäller på mig med jämna mellanrum att lägga ifrån mig datorn och mobilen. Men jag tränar på det! Som igår när jag började skriva detta inlägg och insåg att jag var så trött att ögonen gick i kors - då stängde jag ner datorn och hängde med sambo och lillebror i stället. Så himla mysigt och verkligen rätt prioriterat!

Bubblare: Håll vad du lovar eller låt bli att lova saker

Exempel: Tidigare i höst hade jag en vecka med galet tajt tidsram. Så hör jag mig själv boka in att jag ska göra något extra just de dagar det är som mest att göra - trots att saken jag bokar in inte alls är brådskande. Varför gör man så? Är jag ensam om detta vansinniga fenomen? Det är ju asdumt. Hinner jag då inte med att göra saken så blir jag än mer stressad och får dåligt samvete (vilket absolut inte underlättar något rationellt tänkande). Därav att jag i höst har tränat på att inte sätta deadline på grejer som absolut inte behöver det.Vad brukar du göra när du känner att tiden inte räcker till? Har du några tips att dela med dig utav?

Feminismen ger oss säkrare gator

Jag nämnde kort att jag i lördags fick erfara en av baksidorna med vårt samhälles patriarkat. Något som ägde rum vid tretiden på natten mellan lördag och söndag när jag skulle åka kollektivt hem efter företagets julfest.

Respektlösa närmanden

Redan när jag kliver ner på tågperrongen märker jag att två snubbar stirrar ut mig och börjar prata om mig. De står i början på perrongen så jag ignorerar dem helt och går nästan längst bort. Väl på tåget dröjer det ungefär trettio sekunder efter att jag satt mig ner tills de kommer och ska sätta sig bredvid mig. Sökandes kontakt och ska prata. Jag reser mig upp och går bort till en annan vagn.Samtidigt ringer min sambo mig och vi pratar medan jag sätter mig på min nya plats vid tågvärdarnas hytt. En dryg minut senare kommer en av männen efter och vill sätta sig bredvid mig igen. Jag ber honom lämna mig i fred. Han sätter sig i stället i snett bakom mig och håller en uppenbar uppsikt över mig medan jag pratar vidare i telefon. Den andra killen är kvar längre fram så jag är "inringad".Nästa hållplats är tågets slutstation och han som suttit bakom mig går av före och mot stationshuset. Jag viker av mot taxiplatsen eftersom jag redan bestämt mig för att inte gå hem själv. Men eftersom jag bor relativt nära stationen vill ingen av de tre taxichaufförer jag pratar med köra mig och jag börjar därför gå över gatan. Och här är det en jäkla tur att jag är rosenrasande över dessa snubbars beteende och därför har ögon i nacken. För "som av en slump" har killen vänt om när han tror att jag inte ser honom och har börjat följa efter mig över gatan medan hans polare står en bit längre bort.

Slutet gott, allting gott

Jag bestämde mig där och då för att gå tillbaka till taxiplatsen, förklara läget och be om en körning hem trots det korta avståndet. Övertalningen lyckades och jag kom hem utan problem. Så slutet gott, allting gott. Jag har ingen aning om vad som hade kunnat hända men jag uppfattade inte männens intentioner som särskilt vänliga.

Feminismen ger oss säkrare gator - för alla

Visste du om att unga män löper överlägset störst risk att råka ut för våldsbrott på offentlig plats enligt Brottsförebyggande Rådet? Det innebär att gentlemannadraget att följa tjejen hem och sedan gå hem själv är betydligt mer riskfyllt än att göra tvärtom. Personligen ser jag det som jag råkade ut för som ett extremfall. Men jag vet att vi är många tjejer och killar som kan berätta om saker som hänt oss när vi gått hem själva nattetid.Som jag ser det så bottnar många av våra beteenden mot varandra i vår människosyn. Vi pratade om den "klassiska" mansrollen på den internationella mansdagen. I den ofta ingår våld som lösning på problem men även en syn på kvinnor som värnlösa eller "lovliga byten". Kontentan då var att det är dags att förändra mansrollen och att det bör vara en del av vårt jämställdhetsarbete.I grund och botten är vi alla människor och feminism handlar om är att skapa ett jämställt samhälle. Ett samhälle där vi alla är lika mycket värda och lika trygga på gatorna oavsett vilket kön, vilken ålder eller hudfärg vi har.Det borde vara självklart att alla, tjej som kille, har rätt att gå var som helst, när som helst, hur som helst och ändå känna sig trygg. Gör det och var det om du kan. Var bara vaksam mot andra och rädd om dig! Inte tvärtom. Låt oss jobba vidare tillsammans för att förändra synen på könsrollerna och vad de innebär.  Vi har kommit en bra bit på vägen men vi har en liten bit kvar att gå. Och både kvinnor och män kommer att tjäna på att vi når hela vägen fram.Hur ser du på att gå själv på kvällar och nätter? Tycker du det är obehagligt eller njuter du också av det?