Middagslurens lov (och att lyda kroppen behov)

Jag vet att det är priviligierat att kunna lägga upp sina arbetsdagar lite som man vill. Än mer att faktiskt kunna anpassa arbetslivet efter privatlivet och därtill utnyttja den företagarfriheten som det ofta pratas om men långtifrån alltid stämmer. Men idag var jag fri att lägga upp dagen som jag ville vilket jag utnyttjade till att vara hemma lite extra länge med vår krassliga bebis på morgonen och träna på förmiddagen. Sedan blev jag trött. Så pass trött att jag i stället för att packa ihop mina grejor och bege mig till kontoret lade mig i tornrummet och somnade middag. Två dryga timmar. Nu är klockan fyra och jag ligger här och mår ofantligt mycket bättre än för tre timmar sedan. Nu går tankarna rakt igen. Något som påminner mig om hur vansinnesbra det är att sova middag när en kan och att det är klokt att lyda kroppens behov när det går. Det lönar sig att göra det fastän det känns bakvänt eller normbrytande.

Känner mig som pånyttfödd nu alltså och har på en timme fått gjort nästan en halv dags arbetsuppgifter. Var middagsluren en bra investering? Ja!

Fördelen med företagarlivet är verkligen att du kan designa det hur du vill beroende på vad du jobbar med och hur. Men det går såklart att göra med vissa anställningar med beroende på vad det är för jobb det gäller och ledarskap som råder.

Frågan att ställa dig som chef: om medarbetarna gör det de ska? Hur stor roll spelar det var, när och hur det görs?

Framtidens arbetsliv kommer att gynna de chefer som tillåter frihet under ansvar på riktigt och premierar både resultat och välmående. Vilken sorts chef vill du vara?

Frågan att ställa dig som medarbetare: hur kan du jobba på ett sätt som du mår bra av både här och nu och i längden?

Vad säger du?