Halvvägs genom graviditeten
Nej, detta är varken är eller kommer att bli en gravidblogg men som jag nämnt innan kommer det att bli några olika nedslag om detta ändå - om saker som jag upplever som betydelsefulla. Det här är ett sådant eftersom halva graviditeten har gått nu och det om något känns som en milstolpe. När vi plussade blev vecka 12 den första och jag tänkte då ”kommer vi bara förbi vecka 12 är jag tacksam över att ha få uppleva detta såhär långt”. Sedan har jag tänkt likadant om vägen förbi vecka 20 och nu är vi här! Fint. Det var inget jag tog för givet eller räknande med.
M konstaterade häromdagen att jag har en hand klistrad på magen numera och ja, han har en poäng i det, haha.
Halvvägs genom graviditeten
Har så många olika tankar som snurrar i skallen, hormoner som i princip sprutar ut ur öronen och en känsla av att så mycket behöver göras och det behöver göras nu innan jag är höggravid och inte orkar någonting. Så är det såklart inte, det fattar jag också på det logiska planet, men känslan är där och tenderar att spilla över ibland tills jag kommer på att den faktiskt inte alls är något jag behöver reagera på här och nu. Det som är gjort blir gjort och resten löser sig. Men funderar mycket, det gör jag.
Vem är detta lilla Knytt som befinner sig i min mage?
Hur kommer hen att vara och vilja leva?
Alla projekt i huset som jag vill ha gjort och få i ordning i mina svagaste stunder – är uppenbart en del av mitt boandebehov och det är tur att jag har ett roligt jobb för jag vill egentligen bara vara hemma och fixa med allt möjligt. Hade nog varit direkt plågsamt om jag satt inspärrad på ett kontor med tråkiga arbetsuppgifter nu, haha
Hur kommer det att lösa sig och bli med föräldraledigheten? Att det blir bra tvivlar jag inte på men det börjar bli läge att kika, och räkna på det, mer konkret
Vilken livsomställning kommer det här att bli egentligen? Hur kommer den att påverka oss?
Hur ska jag lägga upp företagandet under våren? För att lägga ner det och sadla om till något ”säkrare” finns i alla fall inte på kartan i dagsläget utan förhoppningsvis och troligtvis blir det någon hybridlösning som innebär en kombination av mer föräldraledighet och mindre jobb.
Kommer jag att kunna blogga i vår och i så fall hur mycket? Ska jag checka ut härifrån helt eller delvis?
Hur kommer sömnlösheten att påverka mig och min post-utmattade kropp? Sömnen är trots allt ett av de viktigaste verktygen jag använder mig av i vardagen för att må bra
Funderar kring förlossningen, som ändå börjar kännas mer aktuell nu även om allt fortfarande kan hända
Har inte köpt en enda babypryl än: vad blir den första och när blir det?
Hemma pratar vi om allt möjligt och det är en av de saker som jag uppskattar mest med vår relation, allt snackande och skrattade åt både det ena och det andra. Känns så himla fint att det förhoppningsvis kommer att få flytta in någon mer till vår fina lilla familj framöver
Är så nyfiken på vad det är för en filur som gömmer sig här.
Du hör, det är allt möjligt som cirkulerar. Högt som lågt. Stort som smått. Det som är skönt är att jag efter ultraljudet känner mig väldigt trygg med att liten mår bra och det är såklart viktigast av allt. Häromnatten kände jag av hen för första gången i magen som ett litet vågskvalp och det var bara för weird och fint på samma gång. Vårt lilla hjärta.
Men annars, skoja inte så spännande det här är och kommer att bli. Nu siktar vi på nästa milstolpe: att klara vecka 30 och så får vi se vad som hinner hända den på den tiden! Någon annan som väntar eller har väntat kids och som känner igen sig i allt som snurrar i skallen? Dela gärna med dig om du vill!
