Forskning om ojämställdhet

Jag vet inte om du känner igen detta men någon gång då och då så får jag höra att effekterna av vår rådande ojämställdhet inte finns. I stället beskrivs den som en myt eller påhitt. Därför fann jag den här artikeln från GRI-bloggen som lyfter fram olika exempel ut forskning om ojämställdhet extra intressant.

Forskning om ojämställdhet visar att män och kvinnor behandlas och värderas olika i arbetslivet

Att påstå att män och kvinnor värderas lika i arbetslivet är om något en myt som inte stämmer. Bild: Pixabay

Manliga lärare värderas högre än kvinnliga

En studie som lyfts fram visar att manliga lärare värderas högre än kvinnliga lärare och de får bättre omdömen i utvärderingar. En skulle förstås kunna tro att det beror på att de är bättre än sina kvinnliga kollegor. Men det har visat sig att så inte är fallet. I och med det ökade antalet onlinekurser och tekniskt avancemang så har studier gjorts där detta undersökts och samma lärare har lett olika studentgruppen som man eller som kvinna. Resultatet? Om läraren var man så fick personen ett högre och mer positivt omdöme jämfört med när hen var kvinna.

Nanna Gillberg, forskare vid Gothenburg Research Institute konstaterar i GRI-bloggens inlägg också att: "Andra studier har visat att det är främst manliga studenter som värderar kvinnliga lärare lägre än manliga."

Kvinnliga studenter underskattas medan manliga studenter överskattas

En annan studie som lyfta upp är denna från University of Washington som genomförts bland 1700 studenter där de skulle skatta varandras kunskapsnivåer. Det genomgående temat i resultatet? De kvinnliga studenternas underskattades medan de manliga studenternas överskattades och de som oftast gjorde detta var män.

Kvinnor kan vara starka i teorin men i verkligheten? Helst inte. Bild: Pixabay

Det kan anses negativt att vara kompetent och framgångsrik som kvinna

2015 fick två olika studentgrupper i en studie från Harvard Business School, Markedshøyskolen i samarbete med Tankesmien Agenda läsa om en framgångsrik karriärist. För den ena gruppen hette han Hans Berg Jacobsen. För den andra hette hon Hanna Berg Jacobsen. Berättelsen var identisk men uppfattningarna om Hans respektive Hanna skilde sig åt. 52 procent gillade Hans medan 33 procent gillade Hanna. 72 procent av de som läste om Hans tyckte var en god ledare medan 54 procent tyckte Hanna var det. Samtidigt tyckte 67 procent att Hanna var bossig medan 54 procent ansåg att Hans var det. Detta var dock inte de mest slående resultaten.

Andra slutsatser som kunde dras i studien var att: Män gillar Hans men inte Hanna medan kvinnor gillar Hans och Hanna lika mycket.Vid frågan om man skulle vilja dricka en öl med Hans/Hanna så vill männen gärna dricka öl med Hans men inte lika gärna med Hanna. Kvinnorna beskrivs som "generelt mindre øltørste" men kan lika gärna dricka en öl med Hans som med Hanna.

Män vill hellre jobba för och med Hans än med Hanna. Kvinnorna var lika öppna för att samarbeta med både Hanna och Hans. Männen vill gärna ha Hans som mentor och göra samma val som honom men de är inte särskilt intresserade av att ha Hanna som mentor. Kvinnorna bryr sig inte om råden kommer från Hans eller Hanna. Männen ser Hans som en bättre förälder än Hanna medan kvinnor inte upplever någon större skillnad mellan dem. Är det någon mer än jag som anar ett mönster här?

Johns meriter är mer värda än Jennifers, fast de är identiska

I en amerikansk studie så skickades identiska jobbansökningar ut för John och Jennifer till 63 respektive 64 professorer som skulle bedöma personens anställbarhet, kompetens och rimligt löneläge. Här visade det sig att Johns meriter var mer löne-mässigt värda och högre värderade än Jennifers av både manliga och kvinnliga professorer.

Fler kvinnor rekryteras om de görs det anonymt

The Guardian skriver om hur fler kvinnor har rekryterats till symfoniorkesters på grund av att allas auditions sker bakom en skärmvägg och därmed är anonyma. I slutet på 70-talet var andelen kvinnor i de orkesters som klassas som topp fem mindre än fem procent. Idag är de närmare 30 procent enligt The Guardian.

Det sägs att kvinnor "måste våga ta plats" - men straffas om de gör det

Sist men inte minst så lyfter GRI-bloggen exemplet att det sägs att kvinnor måste våga ta mer plats. Detta trots att flera olika studier visar att de kvinnor som gör det genom att ställa krav och förhandla "tenderar att straffas socialt och i högre grad än män uppfattas som otrevliga och jobbiga". Är det då så konstigt att kvinnor blir mer måna om att ses i positiv dager eller blir mindre måna om att ta plats? Kanske inte. Berätta! Vad tänker du när du läser detta?

Previous
Previous

En vanlig torsdagslista

Next
Next

Att lämna jobbet på jobbet