Det blåser en vind
Alex brukar skämtsamt kalla mig för en virvelvind och just nu kan jag verkligen känna hur det är så. Det blåser en vind, eller ja, rätt många, som jag fångar och rör mig emellan. Är lite överallt och ingenstans med huvudet ständigt i studiemolnet och försöker att hinna med allt annat runt omkring som också kräver uppmärksamhet. Jobbet. Livet. Den inre resan jag gör just nu.
Insåg precis att det blir många elementliknelser den här veckan. I torsdags pratade vi om vatten och idag blir det luft - men naturen överlag fyller mina sinnen mycket nu. Den är verkligen läkande.
Det blåser en vind
Jag är mitt inne i ett utvecklingssprång som känns i hela kroppen. Har nämnt det förut att det jag lär mig nu är konsten att slappna av i farten. Efter utmattningen har jag lärt mig behärska ytterlägena och nu tränar jag på att lära mig reglaget mellan dem, att kunna finjustera och synkronisera medvetandets, själens och kroppen olika reglage. Den sistnämnda är tyvärr fortfarande påverkad av vinterns skada men det är också plågsamt tydligt också att de molvärkande muskelspänningarna inte bara kommer därifrån. Det här är spänningar från "livet före utmattningen" och att bearbeta dem tar inte bara evigheters evigheter - det gör ont också. Och varje gång de bryts ner ännu en nivå så kommer migränen som ett brev på posten. Men jag fortsätter att bearbeta dem, vet att det behövs och känner nyttan det gör.
Jag vet ju nu att jag funkar så. Det är när jag slappnar av som kroppens reaktion kommer och ju hårdare jag har pressat den desto starkare blir reaktionen. Och det är därför det är så viktigt att jag gör detta nu även fast jag befinner mig i den mest arbetsintensiva situationen jag kan minnas. Utmattningen lärde mig att jag måste varva ner långsamt och över tid så nu gör jag det och hoppas att det kan hjälpa mig när semestern kommer så att jag inte klappar ihop fullständigt då. Så inte virvelvinden stannar plötsligt och jag faller platt.
Börjar dessutom känna hur kreativiteten börjar strömma in i min vardag igen med och bara det räcker är ju ett glädjepiller i sig!
Landa så mjukt som möjligt
istället vill jag såklart landa så mjukt som möjligt och det är därför jag fokuserar så mycket på mitt välmående just nu. Börjar bli riktigt bra på att pausa allt eftersom och det gör mig stadigare. Ja, jag har ont. Ja, jag är uttråkad av att tänka på plugg mest jämt. Yes, jag är evinnerligt less på att jag glömmer allt möjligt och inte hinner med något av det jag vill riktigt så bra som jag vill men jag mår ändå bra. Jag är astrött, sliten och stressad. Men jag mår samtidigt bra. Känner mig grundad och välbalanserad. Vilket jag njuter av varje stund jag känner så för en vet ju inte riktigt hur länge de varar, haha. Nog om det, jag ser nu att klockan börjar närma sig lunch vilket innebär massagetid!
Men jag hoppas att du tycker det är intressant att läsa om de här tankarna och reflektionerna jag har och gör just nu mitt inne i allt som händer. Är inte helt bekvämt att dela dem eftersom jag inte vet vilket intryck de gör hos dig. Blir det för personligt för ledarskapsbloggen? Kanske. Samtidigt tänker jag att ledarskap är personligt och då kan det kanske vara nyttigt och fint att få följa någon annans resa. Eller? Dela gärna med dig av vad du tycker och tänker!
