Tio år senare…
Vet inte vad jag ska säga om valet. Har varit arg och frustrerad länge över hur rasism normaliserats mer och mer i samhället och hur större partier aktivt har banat väg för det vi ser nu. Vidrigt. Det innebär att det är viktigare nu än någonsin att arbeta vidare för ett samhälle och arbetsliv där alla liv är lika mycket värda. Plus att det behöver arbetas än mer för att försöka råda bot på den klimatförnekelse som råder. Vi har liksom ingen annan planet än denna och klimatförändringarna kommer inte att ”lösa sig självt” hur gärna vi än vill tro det.
Två andra, långt ifrån lika viktiga markörer för mänskligheten, men som har mening för mig personligen är att det igår var 1. Tio år sedan jag gick in i väggen och 2. Två år sedan jag tog min examen!
Det förstnämnda känns nästan som en livstid sedan eftersom så mycket har hänt sedan dess. Är jag frisk nu? Ja, det skulle jag ändå säga. Visst finns det några rester kvar, inte minst eftersom graviditeten hitintills har eliminerat alla former av träning men nä, jag känner mig klar med utmattningen nu. Det kommer alltid vara viktigt för mig att arbeta hållbart och jag kommer troligtvis fortsätta vara uppmärksam om var mina gränser går men det borde i gengäld alla göra. Årsdag nummer två är såklart desto roligare men också en påminnelse om att jag borde ta tag i det där med att beställa mitt examensbevis.
Dimman låg tät över sjön i morse.
Das arbetsvecka
Arbetsveckan då? Det har börjat med en måndag jag helst lägger till handlingarna faktiskt. Vilket pyssel den här dagen har varit och kvällen kommer dessutom att spenderas på tåget på väg norröver. Inte optimalt eftersom jag helst reser på dagtid men på grund av banarbete och mina sena semester var det den här avgången som fanns till buds.
I morgon, på onsdag och på torsdag utbildar jag halvdagar på teman som sorg på jobbet, svåra samtal och projektledarskap så det blir en rolig mix. Ska dessutom ha en del möten, analoga och över telefon, fortsätta planeringsarbetet för Bossbrudsträffarna och vara lite social. Ser å ena sidan fram emot storstadshäng och längtar å andra sidan hem redan. Haha, preggohormoner gör det inte lättare att lämna sin flock samtidigt som jag ser fram emot de kommande arbetsdagarna.
Nu väntar ungefär två timmars skrivstuga, tänker mig att jag ska lyckas få ihop två olika bloggtexter i alla fall. Tågresor är trots allt min bästa skrivtid och när det väl är dags att börja skriva på min första bok kanske det får bli en tågresa Sverige runt för att få ihop den?
Hur ser dina planer ut för veckan och - viktigast - hur mår du idag?
