Ren och skär arbetsglädje

God morgon! Hur står det till? Med mig är det strålande. Jag går härligt nog fortfarande och är alldeles glädjerusig efter den veckan. Dels för att jag mår mycket bättre och det är megahärligt bara det. Dels på grund av den rena och skära arbetsglädjen som veckan inneburit, att få göra det en gillar bäst kan helt enkelt göra underverk för humöret.

Kändes väldigt symboliskt fint att avrunda året med att få föreläsa för chefer på Sahlgrenska med tanke på hur många gånger vi varit där de senaste åren för att den här magen att bli verklighet.

Tillbakablick

Det har givetvis varit lugnare än en vanlig arbetsvecka men resan till Göteborg med tillhörande uppdrag gick kanoners, jag har kunnat bygga utbildningar som ska levereras i januari och jobbat både för kund och blogga lite grand. Tror att jag kommer att kunna fortsätta ha ett bra upplägg där det både vilas och kan jobbas även framåt och behandlingarna hos sjukgymnasten ger framsteg efter framsteg.

Veckans bästa

Veckans utbildningar inom projektledning och Management by Millennials, de ledarskapsdilemman som jag har fått ta del av och hjälpa till med, njutet av de små sakerna i sin vardag, vårt traditionella julgranspåklädande som gjordes igår, att få jobba och känna sig friskare och starkare. Det är en rätt lång lista ändå.

Hann dessvärre inte med något besök i spaet på hotellet utan det blev middag i baren och sedan upp på rummet och tvärdäcka.

Veckans sämsta

Det finns en rätt stor backlog jobbmässigt som är allt annat än bekväm och en hel del asviktiga grejer som jag bara måste lösa under nästa vecka. Huäääh... Men det får bara göras!

Veckans utmaning

Har en rad olika övningar från sjukgymnasten som jag gör flera gånger om dagen för att bearbeta låsningen i bröstryggen och de försöker jag påminna mig om hela tiden. Gör en fantastisk nytta och jag börjar tro att detta kommer att hjälpa mig komma till rätta med gamla spänningar som spökat länge.

Framåtblick

Det här kommer kanske låta märkligt men jag ser så fram emot att bara få vara hemma med min lilla familj och städa igenom huset idag. Tre veckors sjukstuga har, för att uttrycka det milt, lämnat sina spår och här ser förskräckligt ut även om vi gjort vårt bästa för att hålla undan det värsta allt eftersom. Det ska tvättas sängkläder och handdukar, röjas och renas. Kanske, kanske är vi pigga nog att få upp adventsljusstakarna med men ja, det återstår att se. I morgon blir det förhoppningsvis socialt häng med kompisar som vi inte har sett på evigheter.

Var också förutseende nog att planera in en sen utcheckning innan tågresan hem för att hinna samla lite energi inför att åka hem. Micropauserna under dagen, som jag bara har blivit ännu bättre på att ta under graviditeten, är verkligen guld värda!

Veckans ledarskapstanke

Jag vet inte om du har följt soppan som utspelas nu i media kring Stockholms regionspolischef, underrättelsechefen med flera och allvarligt talat vet jag inte om det går att förstå sig på vad som har hänt eller pågår för soppan blir liksom bara grötigare och grynigare för var dag. Men frågan som slår mig varje gång jag läser en artikel om detta är: hur svårt ska det vara att agera professionellt i så höra ledande positioner?

Först och främst, att inte inleda privata relationer med anställda är en grundregel som chef och det är en av flera ståndpunkter som jag står fast vid. Spirar kärleken - hurra så kul - men då får också den ena parten söka sig om efter nytt jobb för så länge det inte är ett familjeföretag* kommer det bara att innebära problem av en massa olika slag.

Här näst, det krävs ett aktivt arbete för att inte bli hemmablind som chef kring sina medarbetare. Än mer om man har jobbat länge tillsammans och känner varandra väl.

*) Detta kan såklart leda till rätt stora problem även inom familjeföretag men dessa organisationer har ofta andra förutsättningar. Och en myndighet är, och bör ej vara, ett familjeföretag.

Preggo vecka #31

Skrev rätt så utförligt om milstolpen vi passerat nu och den här veckan har väl bara fortsatt på samma spår. Vissa dagar känns insidan av magen som ett enda stort blåmärke av det vilda partyt som Knyttet har och igår snurrades det runt, sträcktes ut och levererades diverse dubbelkombos. Nu börjar de dessutom synas ordentligt och det är lika delar fascinerande som bisarrt, haha.

Men med det så är det faktiskt lunchdags! Går, som jag sagt innan, inte att skjuta på det när väl mat- och sovklockan klingat. Men vi hörs förhoppningsvis snart igen och jag hoppas du får en fin lördag var du än är!