Mellanmjölk kan också vara okej

Såhär, jag är egentligen inget stort fan av mellanmjölk men den här veckan har känts som en riktig mellanmjölksvecka på många sätt. Fattar du vad jag menar med det? Det har ändå varit lite motigt, slött och processer som varit sega. Ett av mina utvecklingsprojekt växte och blev mycket tyngre än vad jag hade tänkt mig det så i stället för att bli klar har jag bara börjat på det, vilket i sin tur är bra för det är betydelsefullt jobb som behöver göras ordentligt.

Och samtidigt saker som verkligen lyste upp veckan: klientarbetet med kloka och kunniga ledare och talanger. Möten som värmt både hjärta och hjärna, roliga samtal och spännande möjligheter för framtiden. Fota pressbilder och få hänga med lillebror. Att jag kunde hjälpa en klient med ett väldigt nischat ärende. Jag har njutit av bloggandet mitt. Så summa summarum blir ändå att mellanmjölk kan vara okej det med.

Bestämde mig prick nu, när jag såg den här bilden, att nästa vecka blir veckan där jag ska sätta upp mina tavlor på väggen. Så blir det med det!

Skämt åsido, jag blev också varse i veckan hur mycket min egen inställning till detta har förändrats. Förr hade jag blivit fruktansvärt stressad över att inte ha producerat maximalt hela tiden och dessutom gjort kopplingen till att jag är kass på mitt jobb för att jag minsann inte levererat stordåd den den här veckan. Nu är jag neutral inför det. Ingen stress eller oro. Att jag har en mindre produktiva dag säger noll om vad jag är kapabel till eller vad jag levererar i mitt arbete. Fint att se hos mig själv! Hur brukar du reagera/känna inför detta? Är det okej eller svårt att inte prestera på max jämt?

Men nu, nu börjar det dra ihop sig till helg tror jag. Helgens planer går i familjelivets tecken och det ska bli grymt mysigt.