En vecka i Vemdalen

Jag vet inte om ni vet det men förutom någon enstaka skidsemester som barn har jag, innan jag träffade M, aldrig åkt skidor. Nu var vi i väg för tredje gången och för första gången i Vemdalen.

Kan avslöja att jag definitivt såg coolare ut än vad jag kände mig på skidorna men är fortfarande mallig över framstegen som jag gjorde!

När veckan började var jag jätterädd för sittliftar (pga en hemsk sittliftsdebut för ett gäng år sedan), kunde inte svänga med båda skidorna i marken och vågade inte åka fortare än promenadtakt. Spola framåt fem dagar, en skidlektion och en fantastiskt stöttande fästman senare så har jag åkt sittlift flera gånger om och blivit betydligt snabbare, stabilare och kan typ svänga ordentligt också. Ett mikroskopiskt kliv för mänskligheten men jätteskutt för mig.

Vemdalen var ett charmigt ställe men jag är glad att vi inte var där på en sportlovsvecka. Vågar knappt föreställa mig hur mycket folk det skulle vara där då.

Om man vill utvecklas på riktigt kostar det sin beskärda del av ansträngning. I mitt fall i form av svett, ett gäng krokodiltårar, skräck och värkande muskler. Om det varit värt det? Åh ja, och jag hade gärna gjort det igen. Kände mig inte alls klar nu när vi åkte hem. Tvärtom dagdrömmer jag om ännu fler skidupplevelser och hur nästa gång kommer att gå ännu bättre eftersom jag lär vara fysiskt starkare och därmed ännu bättre rustad att kunna åka än mer. Vem vet, en dag kanske jag kan lämna barnbackarna för ännu högre (och ännu mer läskiga) höjder?

Efter många dansande nerver, övning och ett par rädslotårar så lyckades jag till slut åka hela vägen nedför den här toppen.

Älskar verkligen den här typen av aktiv semester. Att vara ute mycket, röra på sig och att få bo och umgås med kompisar är en mysig kombination. Nu har jag dessutom hittat en skön rytm där jag har åkt ett par timmar på förmiddagen, sovit och vilat på eftermiddagen och sedan ätit och spelat spel på kvällen. Lägg till en eller två timmars arbetstid på eftermiddagen så är det pretty much en perfekt vardag va? Haha, drömma kan man ju. Men ska bli kul att se när och var nästa vinteräventyr blir av, jag längtar redan!

Någon annan här som lärt sig åka skidor i vuxen ålder? Vore kul att höra era tankar och reflektioner om era lärdomar på vägen!