Tålamod äro en dygd. Eller?

Hej! Eftersom vi kommer att lära känna varandra framöver kan jag väl redan nu erkänna att tålamod inte är min starkaste sida. Jag är uti fingertopparna en doer som vill leverera mycket, till bästa kvalitet inom snabbast möjliga tidsram. Med utbrändheten kom dock nya perspektiv och jag har under rehabiliteringens gång funderat mycket kring mina personlighetsdrag men också drivkrafterna bakom dem. Vilka delar av sig själv ska en acceptera som de är och vilka bör förändras och utvecklas för att jag ska bli en bättre och mer välmående människa?Självutveckling är en pågående process och jag börjar nu acceptera att jag aldrig kommer bli helt färdig som människa. Vilket i sig har varit en plåga att inse eftersom jag verkligen går igång på att starta upp och sedan avsluta saker.

Den som väntar på något gott

Så för mig är dessa väntans tider en prövning som jag försöker välkomna och utnyttja till max. Vad jag gör nu är att förbereda mig, min kropp och mitt liv för den roliga utmaningen som bloggen utgör. Hitta en struktur i min vardag som gör det möjligt att hinna med bloggen utöver mitt vanliga arbete. Jag håller också på att förbereda allt tekniskt och inte minst bloggens innehåll. Så tills dess att det är dags försöker jag omfamna klassikern att "tålamod äro en dygd". Baha. Längtar efter att få presentera bloggen närmare för er och få börja detta spännande äventyr! Och vi kommer närmare och närmare dithän. Om du vill kan du redan nu följa Bossbloggen med Bloglovin.Till dess att vi ses igen - ha en underbar helg!Clara