En onsdag mitt i livet
Hej från en onsdag mitt i livet. Hur är det? Med mig är det fint förut att jag blev ruskigt trött här på eftermiddagen. Som vanligt i två dagar efter sjukgymnastiken. Dock blir dipparna och bakslagen efter den mindre och mindre för varje vecka. Bra ändå! Blir dessutom starkare och starkare för varje pass och nu i måndags kände jag mig nästan alldeles oövervinnerlig en kort stund. Den gick dock över rätt snabbt och byttes ut mot mjölksyra, haha.
Annars då? Jo tack, jag jobbar på. Det händer å ena sidan hur mycket som helst samtidigt som det känns som att allt står still. Ska förbereda den knappa packning som jag behöver inför mitt dygn i Stockholm. Mitt kort har blivit spärrat på grund av skimningsförsök. Min mamma och svärfar kommer på middag i helgen. Min katt ligger här med tassarna i ett enda trassel. Jag bokar in möten, bollar olika frågor inför kommande uppdrag och det känns som att läget är under kontroll. Ser fram emot att ha en skrivdag i morgon och få en massa texter som ligger i mitt bakhuvud på pränt. Tankarna på hur 2019 ska se ut har börjat pocka på. Vad jag ska hinna med att göra före årsskiftet likaså. Ni hör, stort som smått alltså.Men ja, livet är fint. Ska faktiskt stänga ner jobbet nu fastän jag inte känner mig helt klar för dagen. Packa. Mysa ner mig med familjen i soffan. Ta det lugnt. Hur har du det där du är?
