Minns ni att jag i våras skrev min B-uppsats för mina studier? Men jo, det gjorde jag och intervjuade då kvinnor som vill bli chefer. Närmare bestämt om vilka utmaningar för blivande kvinnliga ledare. Med facit i hand kunde jag nog inte ha hittat ett mer givande ämne. Jag är så glad och tacksam över att ha fått prata med de här fantastiska kvinnorna och ta del av deras tankar. Det var både intressant och lärorikt, inte minst när jag sedan fick läsa än mer litteratur och teori i ämnet.

Så, eftersom jag tänker att ingen annan än jag är intresserad av att läsa en rapport på trettio-någonting sidor tänkte jag sammanfatta några av de slutsatser som jag kom fram till. Av respekt till intervjupersonerna är detta givetvis anonymiserat. Men det var nio kvinnor i åldern 15-34 från hela Sverige som intervjuades. Studien hade givetvis en vetenskaplig avstamp (eftersom den gjordes i min akademiska utbildning) men jag vill på intet vis påstå att detta underlag är stort nog för att klassas som vetenskapligt bevisning. Läs den därför som en trendspaning och dela gärna med dig av dina egna tankar om framtidens ledare!

Utmaningar för blivande kvinnliga ledare

Först och främst vill jag säga att jag är så taggad på att se hur vårt arbetsliv kommer att se ut om tio år. De kvinnor som jag talat med här - och alla andra jag möter i min var, ni gör mig så hoppfull med ert driv, ert engagemang och er omtanke. Det känns så betryggande att få se och ha er som chefer i framtiden.

Att få det första chefsjobbet

Hälften av kvinnorna lyfte svårigheterna att få sitt första chefsuppdrag och såg det som den potentiellt största utmaningen. Vissa trodde rent utav att det skulle bli svårare att få jobbet än att utföra det. Något som känns vansinnigt tråkigt. Desto roligare var det att de hade alla en mer eller mindre uttänkt plan för hur de skulle studera eller arbeta sig fram till den. Några ville klättra internt, några starta eget och andra komma in utifrån.

En personlig reflektion som jag har gjort utifrån detta är att nätverk spelar roll. Jag gillar inte att åtta av tio jobb tillsätts genom nätverkskontakter men det är tyvärr en av spelreglerna som vi har att förhålla oss till i dag. Så, tills vi har kommit på ett mer rättvist sätt att rekrytera ledare: nätverka, nätverka, nätverka.

Berätta högt att du vill bli chef och be om hjälp för att få bra kunskaper, relevanta erfarenheter och rätt positioner. Välj din närmsta chef och bolag noggrant om du vill avancera internt. Jag hoppas innerligt att organisationerna inser sitt eget bästa och ger er möjligheten att inte bara komma in utan också leda och förbättra dem.

Organisationens värderingar och struktur är avgörande

En annan slutsats som jag fann oerhört intressant var att organisationens värderingar och struktur var avgörande för att de intervjuade kvinnorna ens skulle vilja ha ett chefsuppdrag. Önskemålen var förstås individuella men ett genomgående mönster var att de skulle relativt platta med generöst handlingsutrymme och ha sunda värderingar när det gäller jämställdhet och mångfald. Dessutom betonades det hur viktigt det var med stöd och support från den närmaste chefen och att hens ledarskap var bra.

Arbetsgruppen som utmaning

Det största, gemensamma utmaningen visade sig vara arbetsgruppen. Detta eftersom en på förhand inte kan veta vilken typ av arbetsgrupp man ska leda och att det kan bli problematisk. Framförallt som yngre kvinna. Att alla grupper kräver olika typer av ledarskap hade alla god förståelse för om och de var också väldigt optimistiska till att det skulle bli bra med arbetsgruppen över tid.

Ledarskapet är villkorat

En glädjande överraskning var att ledarskapet för flera av intervjupersonerna är villkorat. Om inte stödet från närmsta chefen finns, om inte förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb finns. Då kommer majoriteten av dessa intervjuade kvinnor inte heller vilja ha chefsjobbet. Något jag anser vara en väldigt, väldigt hälsosam inställning till ledarrollen.

Självmedvetenheten var stor

En annan slutsats som jag kunde dra var att självmedveten var stor hos intervjupersonerna. De hade inte alltid på förhand hade reflekterat över hur de vill vara och inte vara som ledare men ändå hade de självinsikt om sina styrkor, svagheter och utvecklingsområden. Flera uttryckte också stor respekt inför att man förmodligen inte skulle vara den perfekta ledaren från dag ett utan såg det som läroprocess. Vilket det är. Även om alla uppvisade den här lovande självdistansen så stack person ut lite extra. Hon var än mer medveten vilka effekter hennes beteenden kunde ha i den framtida ledarrollen och arbetade redan nu för att förbättra dessa inför sin framtida ledarroll. Den främsta skillnaden mellan henne och övriga intervjupersoner? Det var att hennes chef aktivt förberedde för att bli ledare inom organisationen.

Andra utmaningar

Andra utmaningar som lyftes i studien var balansen mellan arbete och privatliv, att förverkliga sin ledarskapsfilosofi och att lära sig de nya arbetsuppgifterna som tillkommer med uppdraget. Där skiljde det sig dock mer mellan intervjupersonerna om vilka utmaningar som uppskattades som svåra och inte. En annan gemensam sak var att nästan alla bedömde att de skulle klara av ett ledaruppdrag idag om det behövdes. Även majoriteten sa att de gärna ville ha mer erfarenhet i ryggen innan det var dags.

Jag hade i den här artikeln också tänkt lyfta upp vad litteraturen anser vara de vanligaste fällorna för förstagångsledare men vet ni? Det får bli ett eget sådant framöver. Annars kommer den här texten aldrig ta slut, haha. Men vad säger ni som hänger här och som vill bli ledare i framtiden? Kan ni känna igen er i detta eller ser du andra typer av utmaningar i ditt kommande ledarskap?