Det var med sorg jag skrev den här rubriken. Att få se en rasistisk och sexistisk man väljas in till en av världens högsta poster är skrämmande. Obehagligt. Vedervärdigt. Framförallt i kombinationen med den högerextremism som normaliseras här i Sverige och Europa. Vart är vi på väg? Hur kan det finnas människor som på fullaste allvar tror att de är bättre än någon annan baserat på vart vi kommer i från, vilken hudfärg eller vilket kön vi har? Det övergår mitt förstånd. Det känns som ett dåligt aprilskämt: Trump for president. Baha.

”Det är inte första gången en medioker eller rent utav dålig man får jobbet framför en kompetent kvinna”

Elaine Eksvärd

Elaine Eksvärds konstaterande är så jävla sorgligt men likväl sant. Det är inte första gången en man premieras framför en mer kompetent kvinna och förmodligen inte sista gången heller. Det gör mig jävligt förbannad. Och om möjligt ännu mer beslutsam att fortsätta driva Bossbloggen för att ett mer jämställt arbetsliv där den manliga chefssjukan en vacker dag är utplånad.

En ledares makt är inte absolut

Ledarrollen är viktig – oavsett hur stor eller hur liten den är. Men ingen ledarroll oavsett dess höjd i hierarkin är absolut. En ledare kan självklart ha stor påverkan och allt ledarskap får konsekvenser. Men det finns också en aspekt av ledarskap vi inte har berört än och det är det faktum att det är medarbetarna eller medborgarna som i vardagen bestämmer hur stora effekter ledarskapet ska få.

Hur många förändringsarbeten har inte inletts och genomförts utan att ett skit har förändrats i organisationen? Att medarbetarna gör samma arbetsuppgifter på exakt samma sätt som de alltid har gjort trots att ledningen vill något annat. Detta går ju självklart att applicera på USA’s valresultat på flera sätt. Att det är traditioner som motverkat att en kvinnlig mer kompetent ledare inte fick jobbet – samtidigt kan det förhoppningsvis också förhindra skadorna som den inkompetenta mannen kan orsaka.

Tillsammans kan vi jobba för att förändra detta genom att stötta och lyfta fram andra kvinnor i chefspositioner. Genom att hjälpa varandra skapa framgång och vara öppensinnade mot våra olikheter, styrkor och svagheter. Våga vara obekväma och markera i ord eller handling när någon vill förminska dig eller placera dig i ett klassiskt ”kvinnlig fack” på grund av ditt kön. Det är fan inte lätt detta. Inte när motvinden tar i och blåser än hårdare. Men jag ska kämpa vidare mot ett mer jämställt, kunnigt arbetsliv där vi får lika löner för lika arbete. Ett arbetsliv där kompetens väger tyngre än testiklar, tomt skryt och ryggdunk. Och jag hoppas ni är med mig. Att vi tar den här fighten tillsammans i både motgång och framgång. Redan i eftermiddag kommer jag att publicera ett ljus i detta mörker. Ett nytt ledarskapsporträtt som likt alla andra intervjuer jag har gjort illustrerar en lysande framtid med fantastiskt ledarskap. Det finns så jävla mycket briljant kompetens och vettiga värderingar här i världen och jag är tacksam över att få presentera sådana guldkorn för er. På snart återseende!