Hej! Hur är läget? Med mig kunde det ha varit bättre tyvärr. Jag råkade ju skada armbågarna och handlederna här före jul och tyvärr är jag inte återställd än. Det är bättre men inte bra och jag kan fortfarande inte skriva särskilt mycket, varken på datorn eller mobilen. Dessa rader provar jag att skriva med hjälp av en diktafonapp. Inte helt enkelt men tur att en talar stockholmska pga har en känsla av att det gör det här äventyret lite lättare. Konstigast känns det att behöva uttala punkter, frågetecken och kommatecken som man aldrig behöver nämna annars. Men förhoppningsvis kommer detta att kunna göra det lättare för mig att göra det mest akuta jobbet, inte minst med att kunna försöka klara av tentan som jag skulle behöva skriva i talande stund.

Det kommer med andra ord att dröja några dagar innan bloggen återgår till det vanliga vilket suger för jag saknar er jättemycket. Jag saknar att blogga. Jag saknar att kunna sätta mina tankar och idéer på pränt. Jag saknar att kunna få saker gjorda. Men jag antar att det bara är att gilla läget och försöka göra det bästa av situationen. Och vem vet? Den här diktafongrejen kanske funkar så bra att jag kan börja blogga snabbare igen än vad jag tror? Det är ju trots allt händerna och inte huvudet (nåja) det är fel på. Vi kan väl hålla tummarna för det? Så snart jag kan är jag tillbaka igen och under tiden får vi hänga det lilla som går på Instagram!