Jag hörde eller läste, minns tyvärr ej var nu, att en framgångsfaktor hos en entreprenör var att “kunna fatta beslut snabbt” och i gengäld “låta det ta tid att ändra sig”. Något i detta klingade till hos mig. Inte för att jag medvetet skjuter på saker eller undviker att ta beslut i vanliga fall men jag har ändå anammat detta de senaste månaderna och kan se att jag fattar snabbare beslut. Ungefär såhär:

• Situation X uppenbarar sig

• Insikten: “Okej, jag behöver bestämma detta” följt av:

• Kvick research - helst på direkten så att jag har underlagen till att kunna göra nästa steg under de kommande timmarna eller arbetsdagarna…

• Reflektion:

  • Vilken nytta gör detta för verksamheten nu?

  • Framåt?

  • Linjerar det med den långsiktiga planen?

  • Förverkligar det den långsiktiga planen?

• Fatta beslutet. Motivera det!

• Handla

Och framförallt - inte lämna så mycket utrymme till eftertanke. Inte återvända och grunna efteråt. Var det bra? Skulle jag gjort annorlunda? Alltså, reflektion är alltid bra men det är skillnad på att reflektera och älta. Jag kan absolut falla in i det senare och genom att följa stegen ovan vet jag att beslutet är välgrundat. Stryper jag sedan möjligheten att tänka på det efteråt blir jag snabbare och det har gjort mig gott som företagsledare. Jag känner mig mer rakryggad. Bestämd. Grundad. Det är trots allt en jäkla massa beslut som måste fattas varje dag oavsett vilken ledarroll du har och som du dessutom måste fatta för att behålla styrfarten. Varför göra det svårare för sig än vad man måste, eller hur?