Bara för att det kan vara roligt och mysigt så tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender, här kommer den för första december!

Sardellen: Under året har man i vanlig ordning kunnat läsa på kultursidorna att vissa folk stör sig på folk som håller på med inredning. Var befinner du dig i den pendelrörelsen just nu? Är inredning viktigt för själen eller bara ytlig konsumtion? Kanske är det båda, hur motiverar du att hålla på respektive att inte hålla på?

Jag gillar när inredning får vara kreativt, personligt och ha karaktär. På det här lilla skåpet som jag målat: en av våra favoritmasker, en vacker turmalin, en nipperask, en glaskatt jag fått som barn och så en gullranka i en av mässingskruka.

Mitt svar: Såhär, jag tror faktiskt att inredning på många sätt speglar oss. Vad vi tycker är viktigt eller intressant. Vad vi inte bryr oss om. Hur vi mår. Är det avskalat eller välfyllt. Hur personligt vi inreder. För egen del tycker jag inredning är roligt. Det finns en utmaning i att optimera de praktiska behoven snyggt som är kittlande. Samtidigt har jag svårt för konsumtionshetsen och massproducerandet. Jag tycker inte heller det är så viktigt att jag orkar prioritera det i vardagen utan det är när energi finns över eller någon särskild anda av inspiration eller att man har ruttnat på något som stört en som inredningspyssel görs.

Med det sagt så tänker jag att inredning, som med allt annat, blir vad du gör det till och att det som alla hobbies kan vara till nytta och glädje så länge den utförs på ett konstruktivt sätt och att det dessutom finns utrymme för personlig utveckling i den om man tillåter det. I inredningen kan vi utmana oss, testa våra kommunikationsfärdigheter och träna oss i att gå vår egen väg istället för att göra saker "som man borde" eller "bara för att alla andra gör si eller så". Och på jobbet tycker jag absolut inte en ska underskatta inredningen betydelse för det är definitivt något som påverkar vår fysiska och psykiska arbetsmiljö!

Hur går dina tankar kring detta?