Bossbloggen

View Original

Så hjälper du medarbetare med en anpassningsstörning

Kriser som händer oss påverkar oss alla på olika sätt. Den pandemi vi alla är mitt inne i nu är bara ett exempel på saker som kan hända och ge oss en så kallad anpassningsstörning. Det innebär att en situation, exempelvis en skilsmässa, ett dödsfall eller någon annan form av trauma, påverkar oss starkt och negativt med ökad oro, ångest, nedstämdhet och att vi får svårt att fokusera.

Att få detta efter något som har hänt oss är normalt och behöver i sig inte vara något att oroa sig för. Men om det dåliga måendet håller i sig över tid kan det leda till en anpassningsstörning och Fast Company menar att detta är något som flera lider av i dessa tider. Så hur kan du som chef hjälpa medarbetare med en anpassningsstörning? Här är några råd på vägen!

Inget liv levs endast i dur och även på arbetsplatser är det viktigt att vi får ha dåliga dagar. Men när dåliga dagar beror på något särskilt, håller i sig länge och går ut över övriga livet på ett negativt sätt kan det röra sig om en anpassningsstörning. Bild: Free-Photos från Pixabay

Så märker du av det

Som vi nämnda ovan är de vanligaste symptomen på en anpassningsstörning stark oro, nedstämdhet, ångest, en känsla av meningslöshet och svårigheter att hålla fokus och koncentration. Den märks ofta av relativt nära inpå den utlösande händelsen, ofta inom tre månader enligt Fast Company. Men den varar i gengäld sällan mer än sex månader så genom att upptäcka symptomen i tid kan anpassningsstörningen lindras.

Här gäller det alltså att du som ledare känner dina medarbetare, att er relation är stark och att du har ett närvarande ledarskap så att du kan känna in och få veta om något särskilt händer. Genom att lära känna varandra blir det lättare att se om någon beter sig annorlunda eller inte verkar må bra. Det är normalt att ha sina up's and down's, framförallt om tråkiga saker händer. Men om medarbetaren påverkas för illa av det som skett kan en person behöva din hjälp att återhämta sig.

Läs mer: Våga prata om psykisk ohälsa på jobbet

Så hjälper du en medarbetare med en anpassningsstörning

För det första är det viktigt att du som chef har med dig att du varken är eller ska vara psykolog på arbetet. Det är en sak att vara stöttande, coachande och hjälpande och en annan att vara medicinsk kunnig för att kunna ställa diagnoser och därigenom bidra till att lösa dem. Men har du medarbetare som du kan känna igen i beskrivningen ovan finns det ändå saker du kan göra för att underlätta situationen.

Prata om hur ni känner och påverkas

En så liten sak som att prata med varandra om hur ni känner och påverkas kan bidra till att ni mår bättre. Gör en daglig check in där ni går laget runt och stämmer av hur ni mår och hur ni har det. Genom att göra så får alla komma till tals och det kan bli ett forum till att få ventilera transparent i teamet oavsett om det är positiva eller negativa saker ni känner.

Fråga personligen

Sedan är det såklart så att alla har olika behov av att prata om saker som händer och alla är inte bekväma med att säga för mycket i grupp. Därör blir det också viktigt att fråga personligen "hur mår du?", stämma av "hur har du det?" och om det finns något du som chef kan hjälpa medarbetaren med. Lyssna aktivt på svaren du får. Oavsett om ni har en stark relation eller inte med varandra än så visar du på så vis att du bryr dig - framförallt om du är tydlig med att fråga med värme och omtanke.

Hjälp personen få professionell samtalshjälp

Om ens dåliga måendet går ut över jobbet eller familjelivet mer än att man har ett gäng dåliga dagar kan det vara läge att hjälpa medarbetaren få professionellt stöd i form av samtalshjälp. Ibland kan det behövas långtgående stöd och ibland kan det räcka med några samtal, det varierar såklart på vad det är som orsakar anpassningsstörningen. Men om det går ut över arbetet så ingår det i ert arbetsmiljöansvar att hjälpa medarbetaren.

Kom ihåg att detta är en medicinsk diagnos som inte kan utfärdas lättvindigt av vem som helst. Däremot kan det vara bra att känna till att den finns och att det är något som går att få medicinsk hjälp med oavsett om det är du själv eller någon annan som drabbas!

Vad säger du som läser, var denna artikel till någon nytta? Är detta något som du känner till sedan tidigare eller var det som för mig något nytt?