Så flög ännu en vecka förbi och jag känner mig helt rusig av både fartvinden och stormbyarna som dragit sönder vår vackra ek.

Jag var i Stockholm och utbildade och har fått hjälpa mentorsklienter som befinner sig i helt olika situationer.

Några tårar av bebislängt kompenserades upp av varma kramar och skratt när jag kom hem igen.

Min dator blev kvar hemma en dag så telefon fick jobba extra. Framtidsplaner bokades in och idéer bollades.

En tramsdans genom hela huset.

Nya utbildningsplaner har börjat smidas och jag sitter just nu med det roligaste i förarbetet: pusslandet. Vilka pusselbitar måste finnas med? Hur ska de se ut? Hur kan man lägga upp den på bästa möjliga sätt? Du hör, det är så roligt jobb.

Hur liten ständigt upptäcker nya kvadratcentimeter och färdigheter.

Världens djupa orättvisor och allt vidrigt lidande som både barn och vuxna utsätts för. Alla borde få vagga sin trygga, mätta och nöjda unge till sömns och veta att det är lika tryggt och säkert även i morgon. Eller bara mötas av en leksaksmus i sin toffla - inte träffas av bomber.