Ofta när jämställdhet som ämne kommer på tal hörs det sägas “att vi har det bra i Sverige” och ja, det har vi på flera sätt men vi kan också se att jämställdhet inte 1. inte kan tas för givet eller 2. är något som sköter sig av sig självt. I Allbrights senaste rapport Rekryteringsbolagen - Näringslivets grindvakter blir vi dessutom varse om att utvecklingen går på fel håll nu. Något som exemplifierades extra tydligt eftersom rapporten släpptes i samma veva som HM:s Vd Helena Helmersson meddelade sin avgång och vi därmed har färre än tio procent kvinnliga Vd:ar bland Sveriges börsbolag. I rapporten har tio rekryteringsbolag och deras arbete granskats och resultatet… Det är tyvärr inga glädjebesked.

Rekryteringsbolagen - Näringslivets grindvakter

I rapporten kan vi bland annat läsa att:

• Sverige var bland de främsta i Europa med jämställda ledningsgrupper i storbolag och nu, fem år senare, går vi bakåt medan andra länders rekryteringstakt ökar.

• Det är till största delen män som rekryteras till ledningsgrupper när externa platser ska tillsättas, som mest är det upp till 35 procent som tillsätts av kvinnor. Av de interna platserna är andelen kvinnor som befordras trettio procent. Detta trots att majoriteten av bolagen efterfrågar kandidater med mångfald kopplat till kön. Efterfrågan finns alltså men hur kommer det sig då att rekryteringen är så låg?

Flera faktorer bidrar men den röda tråd som rapporten lyfter fram är affärsmodellen:

“Bristerna i rekryteringsprocesserna vara firmornas affärsmodeller. När en roll är tillsatt får rekryteringsfirmorna betalt. Därför lönar det sig inte att argumentera emot när bolagen vill välja det som är bekant och bekvämt.”

• När det kommer till parametrarna mångfald kopplat till etnicitet, ålder och geografiskt område blir läsningen än deppigare och den klassiska kandidaten tycks alltså vara en svensk man i åldern 45-54 år och boendes i Stockholm. Här saknas exempelvis både kunskaperna men också efterfrågan från bolagen och nätverken hos rekryteringsfirmorna.

Hälften av de studerade rekryteringsfirmorna har förståelse för att kandidater finns om än inte i deras nätverk och att dessa behöver breddas medan andra nöjer sig med förklaringen att “kompetensen inte finns”. Här beskrivs tidsbristen som ett stort problem och att personer som inte passar in i normen läggs till urvalet för sakens skull utan att förarbetet görs ordentligt, något som rapporten konstaterar inte leder till någon förändring i näringslivet utan snarare ökar risken att föreställningar om vem den mest kompetenta personen är cementeras i onödan.

• Den största chansen att nå en Vd-post är att bli internt rekryterad

Vad behöver göras?

Rapporten lyfter en rad potentiella åtgärder, både för rekryteringsbolagen och storbolagen. Exempelvis råds beställande bolag att börja efterfråga mångfald, ställa krav om det redan från början av rekryteringsprocessen och skicka tillbaka kandidatlistorna om de är för homogena. Rekryteringsfirmorna får bland annat medskicken att jobba med kravprofilerna som skrivs, att arbeta mer systematisk, bredda sina nätverk men också att utmana sina kunder.

̶   Chefsrekryterarna måste bli modigare. Det duger inte att sitta i knäet på kunden och leverera den kandidat som genererar framtida uppdrag. Att branschen hävdar att de brinner för det goda ledarskapet och mångfald klingar ihåligt, skriver Amanda Lundeteg, Vd och presstalesperson för Allbright, i rapporten och fortsätter:

̶   För att hitta de bäst lämpade ledarna för vår tids stora utmaningar behöver chefsrekryterare ta sina arbeten på betydligt större allvar.

Vad säger du som läser? Är du förvånad över rapportens utfall? Vill du läsa den i sin helhet finner du den här: Rekryteringsfirmorna - Näringslivets grindvakter.