Jag vet inte riktigt vad jag ska säga egentligen. Sitter på ett café inne i stan med en smoothie och en kardemummabulle i magen och tittar ut på storstadspulsen längs med Kungsgatan. Liten rör sig i magen och jag är innerligt tacksam över att graviditeten går bra och att jag får känna Knytt. Mäktigt och intimt. Det har som jag nämnt varit mycket som hänt på alla livets fronter samtidigt nu. Mycket jobb, företagandet, bebis, sjukdomar, sjukhus och annat som gjort en lätt vimmelkantig. Inte på ett sätt att någon behöver känna sig orolig för mig - jag mår okej och står stadigt i allt. Men jag är också den första att erkänna att många saker i varierande svårighetsgrad har skett exakt samtidigt under ett gäng veckors tid och det enda jag har kunnat göra är att försöka räcka till.

Det känns som om jag befinner mig i framkanten av något nytt utan att ha den minsta aning om vad som väntar framåt. Spännande och lite läskigt på samma gång.

Nya tider väntar

Det som är ironiskt är att det redan, nu när vi är inne på upploppet med sista veckan av extra stor arbetsbelastning och när det andra för tillfället har lugnat ner sig, börjar kännas lite tomt? Vi pratar en del om det i projektledarkurserna jag leder om hur projektavslutet kan innehålla olika känslor och nu är jag själv där. Kommer jag bli rastlös nu? Hur kommer det att bli framåt? Vad ska jag göra med all tid jag får över när jag inte behöver jobba tio till tolv timmar om dagen? Vem är jag när jag inte jobbar såhär? Ni hör, rena rama tramstankarna. Har levt så här i fyra veckor så det är knappast någon stor livsförändring vi pratar om. Men en är ju inte alltid så rationell som man hade kunnat önska - det står helt klart, haha.

Nya tider väntar alltså redan från nästa vecka och även om jag är kluven inför det på ett sätt ska det också bli skönt att återgå till en vardag som må vara lugnare men allt annat än tråkig. Kommer, vad jag vet, inte åka till Stockholm inom det närmaste igen men i gengäld flänga runt i Skåne desto mer och köra lite andra utflykter uppåt i landet. Fler utbildningar ska byggas och hållas framåt. Det nya gänget med projektledare ska fortsätta drillas. Mentorsklienter och chefsrådgivningar pågår som vanligt “bakom kulisserna”.

Att livet sedan kommer att förändras desto mer med bebis är en annan femma. Låt oss ta en sak i taget och då är det första steget att ställa om till det lugnare arbetslivet igen och njuta av det. Hur har du det där du är?