Det är spännande att följa allt som händer nu när restriktionerna är borta och många av oss ska gå tillbaka till kontoren. Möten blir analoga igen, evenemang och festligheter planeras och drar igång. Å ena sidan är det såklart roligt - å andra sidan så känner jag mig fortfarande lite… Försiktig. Kanske mest för att det inte är förrän nu som jag känner mig riktigt återställd från Corona-omgången i januari? Det gick ju ändå okej men så roligt var det inte att jag vill göra det igen typ.

När restriktionerna är borta

Men ja, här är några tankar och spaningar som jag har sett utifrån min roll som ledarskapsutvecklare:

• Det jag ser mest fram emot är att kunna träffas mer. Boka in fikor, luncher och ses. Märker redan hur den typen av förfrågningar ökar vilket känns roligt.

• Jag hoppas att direktivet “stanna hemma om du är sjuk” ska fortsätta. Samtidigt har jag det senaste året tyvärr också sett att sjukjobbstrenden har ökat, dvs att man jobbar fastän man är sjuk men man gör det hemifrån. Den är en risk att hålla ögonen öppna på som chef för om vi är sjuka går återhämningen snabbare om vi faktiskt vilar och återhämtar oss jämfört med om man fortsätter jobba. Samtidigt förstår jag att det sker eftersom det ibland är jobbigare att ställa in saker och boka om saker än att genomföra dem på distans. Här tänker jag att att vi som ledare behöver vara både noggranna och tydliga: är en sjuk - då ska man vara sjuk. Annars är risken att vi skapar och stärker fenomenet med distanserad sjuknärvaro och det är blir inte bra för individen, teamet eller organisationen i längden.

• Jag hör väldigt blandade reaktioner på att klivet tillbaka till kontoret från omgivningen. Det jag hoppas är att de arbetsgivare som kan erbjuda hybridlösningar för kontor vs hemarbete faktiskt kör på det. Ett sådant upplägg handlar om att stärka sin attraktionskraft som arbetsgivare och att låta bli att göra det är allvarligt talat bara att skjuta sig själv i foten.

• En sympatisk grej som jag hoppas att vi kommer att behålla även framöver är förståelsen för att någon blir sjuk och att det inte är så svårt då att ställa om eller boka om. Att den som säger “tyvärr, jag har blivit sjuk” respekteras och att omgivningen fortsätter att uppskatta att man säger till istället för att ses ändå som planerat.

• För min egen del kommer det att fortsätta vara hemarbete som gäller i första hand om inte kunduppdrag kräver att jag reser vilket känns både bra och roligt. Nu när jag har varit så pass mycket i Stockholm under de senaste månaderna är det tydligt hur mycket jag har saknat att vara på resande fot. Samtidigt tycker jag att en ska fortsätta ha respekt för att pandemin fortsätter och att det är klokt att fortsätta vara försiktig kring smittspridningen.

Vad tänker du kring att restriktionerna lättas och hur påverkas du av det i din yrkesroll? Vore intressant att höra!