Länge trodde jag att ensam var starkast och ansträngde mig till det yttersta för att vara just stark, bita ihop och sluta vara så känslig. Men ja, så hörde jag talas om högkänslighet och ett gäng pusselbitar om vem (och hur!) jag är som person föll på plats. För en tid sedan sprang jag på den här artikeln där Huffington Post har sammanställt några myter om högkänsliga personer. Ska vi kika på dem och resonera kring hur dessa kan bemötas i arbetslivet? Ja, klart vi ska!

Myter om högkänsliga personer

Vi är svaga

Nopes, nej, icke. Att vara känslig är inte synonymt med att vara svag. Mental styrka respektive svaghet handlar om helt andra saker, exempelvis vår förmåga att hantera och bearbeta olika situationer eller vår resiliens och där kan högkänsligheten (rätt hanterad) vara en stor styrka.

Vi är introverta

Klart det finns många högkänsliga som är introverta men vi är också många som är både extroverta och högkänsliga. Det senare kan vara en spännande mix när man å ena sidan drivs av sociala sammanhang och tankar energi från det samtidigt som man blir trött av dem.

Vi blir enkelt oförrättade

Allvarligt talat, gäller inte detta sjukt många egentligen - högkänsliga eller ej? Inte minst i sociala medier där åsikter ska vädras och yppas hela tiden.

Vi är blyga

Samma här som ovan! Alla är vi olika och vissa är såklart blyga medan andra av oss är allt annat än blyga utan tvärtom.

Det är bara kvinnor som är högkänsliga

Tyvärr - och jag menar verkligen tyvärr - så tycks det vara mer naturligt att erkänna och prata om högkänslighet för, om och med kvinnor vilket jag misstänker har att göra med den där föråldrade mansynen som till stor del fortfarande råder. Såklart är män också högkänsliga men så länge män uppfostras i att inte känna efter, inte visa eller prata känslor kommer nog de högkänsliga kvinnorna fortsätta synas mer.

Vi är benägna att drabbas mer av psykisk eller fysisk ohälsa

Är inte läkare så jag kan inte uttala mig om detta - men jag skulle ändå säga att det låter högst osannolikt!

Att vara högkänslig påverkar arbetsplatsens resultat negativt

Jag tänker att det beror på vad man 1. definierar som arbetsplatsens resultat och 2. vad man vill ha för resultat? Ska det vara en organisationskultur som är homogen och bara präglas av snabba resultat och noll mänsklighet kanske högkänsliga medarbetare kan vara en nackdel men i gengäld tror jag inte att särskilt många trivs där då oavsett om de är högkänsliga eller inte.

Vi gillar inte folksamlingar eller större sammanhang

Mmm, återigen - varierar extremt mycket från person till person och säkerligen också både beroende på faktorer som kontexten, anledningen till närvaron i sammanhanget och dagens humör.

Vi tar inte risker

Hahaha! Det här tycker jag är en rolig myt. Jag skulle kunna köpa att högkänsliga kan (om än inte alla alltid) vara mer inkännande och reflekterande över sina beslut men det är ungefär lika ihåligt som att kvinnor tar mindre risker än män. Risktagande beror ju på många faktorer men inte minst vilka förutsättningar, vilka privilegier, vilket maktkapital och vad för social kapital och skyddsnät en har.

Det är enkelt att identifiera en person som är högkänslig

Tänker att det är bäst att låta bli att sätta etiketter på andra personer än en själv oavsett vad det gäller och det allra främst i arbetslivet. Högkänslighet syns lika lite eller lika mycket som andra karaktärsdrag och vi som ledare ska undvika att kategorisera andra personer så mycket vi bara kan.

Högkänslighet är onormalt

Tja, vad är normalt egentligen? En femtedel av befolkningen sägs vara högkänsliga vilket såklart är en minoritet men i min värld är inte saker normala bara för att de vanligare.

Vad säger du som läser, känner du igen i någon eller några av dessa myter om högkänslighet?