Hallå! Hur är det? Med mig är det fint tack. Förra veckan när jag var sängliggande och hade tråkigt som fan låg jag och tänkte på det här med motgångar. Vilket i sin tur spann vidare i vilken utveckling jag har gjort som ledare under de senaste tio åren. För elva år sedan ville jag bli chef och trodde att det var det enda sättet att avancera i karriären. Kort in i mina studier så insåg jag att nä, det vill jag verkligen inte. I stället fann jag min roll vid sidlinjen där jag visade mig vara bäst på att hjälpa andra i sina ledarskapsroller. Men med åren har jag trots det ändå blivit bättre och idag vet jag att jag skulle klara av en chefsposition bra även om det förmodligen inte är där jag gör mig allra bäst. Det i sin tur fick mig att fundera på mina missar som ledare genom åren.

Och tro nu inte att det här är inte alla jag någonsin har gjort, haha. Om jag tillät det skulle jag nog kunna älta alla misstag och fel jag har gjort sedan 2005. Men eftersom jag vet att det inte tjänar något till försöker jag alltid att fokusera framåt och ta med mig lärdomarna jag fått på vägen i stället. Har gjort så många missar genom min karriär och lär väl göra tusen till framöver. Här är några av dem!

Några av mina missar som ledare genom åren

Alla gånger jag har varit för resultatorienterad

Det är en av mina styrkor att jag är leveransfokuserad, mån om att få saker att hända och skapa resultat. Absolut. Men ur ledarsynpunkt är det verkligen ingen höjdare alltid och jag har i mina tidigare yrkesverksamma år verkligen varit alldeles för snabb, för otålig och bara kört mitt egna race. Tydligast blev det när jag fick ansvaret för ett projekt där jag blev inkallad med informationen om att den ursprungliga projektgruppen hade kört fast. Och visst, chefens tanke var att jag skulle få saker att hända och det hände. Men det blev snudd på en one woman show av det till slut där jag gjorde allt själv och det är ju inte poängen med den ledande rollen och definitivt inte projektledarrollen.

Hur jag hade hanterat det idag: Detta var mitt första uppdrag som projektledare och efter det jobbade jag som det i åtta år. Rätt mycket blev annorlunda med tiden. Men i just den situationen hade jag nu, från början, säkerställt om det är rätt kompetenser och perspektiv som finns med i projektgruppen. Sedan hade jag också från början haft en helt annan ingångsvinkel, ett annat sätt att kommunicera och också delegerat och fördelat ansvaret på ett annat sätt jämfört med då. Fokuset hade definitivt varit på att teamet ska lösa situationen och inte ta över den helt själv.

Ta på mig för mycket jobb samtidigt

När jag arbetade mig in i utmattningen så var jag med och drev fyra stora förändringsprojekt samtidigt. De skulle ske på extremt kort tid och vi var flera projektledare men när de andra projekten, av olika anledningar, började halta klev jag in och lastade på mig själv för mycket ansvar och arbete samtidigt. Vilket med facit i hand var helt fel av mig eftersom jag blev utmattad på köpet. Där och då såg jag dock inte det utan jag vände ut och in på mig själv för att få allt att fungera. Ledarskapet i detta? Well, det var betydligt bättre jämfört med ovan exempel några år tidigare. Men den största missen här var att jag inte insåg kostnaden för att ta på mig för mycket jobb på en och samma gång.

Hur jag hade hanterat det idag: Idag hade jag haft en helt annan trygghet och ett helt annat mandat i att säga ifrån uppåt att förväntningarna som fanns på dessa projekt var orealistiska och orimliga. Jag hade inte heller tagit på mig andras arbetsuppgifter så lättvindigt som jag gjorde då. Såhär - jag tycker det är självklart att man ska hjälpa varandra som kollegor. Men det är skillnad på att hjälpa till och ta över och sedan också behålla ansvaret trots att det inte är ens eget. Jag kommer inte ta på mig så mycket jobb omedvetet eller utan någon som helst förståelse för pauser och återhämtning någonsin igen. Och min bedrift i våras med allt jag hade att göra då bevisade verkligen, för mig själv, att jag klarade av en period med extremt tung arbetsbörda utan att det för mycket.

Läs mer: Hur är en perfekt chef

Anta att vi kommer att minnas saker

Jag har nog alltid gillar tydlighet och raka rör i min karriär. Men bara för att jag upplever att jag är tydlig behöver det inte betyda att andra förstår vad jag vill. Eller att vi pratar om samma sak. Well, det fattar jag ju nu men det var inte en självklarhet för mig när jag började arbeta som inköpare. Som tur var märktes det rätt snabbt när vi hade suttit i möten och diskuterat olika alternativ. Jag trodde en sak och som kom offerten eller underlaget och så visade det sig att leverantören trodde något helt annat. Tack vare dessa missar blev jag med tiden bättre på att ställa olika kontrollfrågor (så att jag fick förståelse för deras process) och sammanfatta våra möten så att alla hade samsyn på vad som skulle göras och sätta saker på pränt.

Så varför lyfter jag det här? Jo, det var nämligen så att jag inte tänkte på att använda den här kunskapen när leverantören bytte tak här förra året. Vilket ledde till att de kom med röda plåtdetaljer till taket som skulle vara svarta för att matcha med själva taket.

Hur jag hade hanterat det idag: 1. Dubbelkolla så att ni båda har förstått och skrivit ner vad som ska göras. När man gör många olika saker samtidigt är det så lätt hänt att prata om att "alla plåtdetaljer ska vara svarta" - men om det inte antecknas så är det lätt att glömma bort det. Och 2. var närvarande som ledare! Tack vare att jag var på plats så hade vi turen att upptäcka den stundande missen i tid. Dessutom var leverantören grymt service minded och löste det med bravur. Men det hade kunnat bli ett riktigt surt läge. Så bara för att du har lärt dig något en gång som ledare gäller inte den kunskapen om du inte fortsätter att använda dig av den!

Hade som sagt kunnat rada upp ett gäng saker till men jag tror ändå att vi nöjer oss med dessa tre saker. Har du någon miss som du vill och kan dela med dig av? Svara gärna anonymt om du vill det! Vore intressant att få höra fler anekdoter av det här slaget.