Jag vet inte exakt hur gammal jag var när jag introducerades för Svansjön men tidigt var det och ända sedan dess har jag har jag en stark förkärlek till Tjajkovskis musik. Och jag vet, det låter så pretto att jag kan höra hur min polare Ia himlar med ögonen åt detta på flera mils avstånd. Men så är det! Mitt fyra-fem-åriga jag var besatt av svanar och dansade balett och jo, jag blir fortfarande lycklig av att se svanar och dansar gör jag ju fortfarande även om det inte på långa vägar kan kallas för balett. Däremot gillar jag att titta på det och i måndags var det äntligen dags att se Nötknäpparen på Malmö Live!

Var dock en konstig känsla att vara ute bland så mycket folk, både efter pandemin och att ha legat hemma i mer än en vecka.

Nötknäpparen

Med undantag för att storyn i Nötknäpparen är lite platt och att den här uppsättningen innehöll några väldigt märkliga kostymval så var det ett väldigt vackert framträdande. Musiken var fantastisk, dansarna otroligt skickliga och som vanligt när jag får se balett, opera eller gå på konsert så fylls jag på av en känsla som är…. berikande. Det är som näring och balsam för själen i ett och den sitter i även idag när jag skriver mer er. Ser fram emot dagen då det är dags att se Svansjön igen!

Vad säger du som läser om balett och opera? Är du också ett stort fan eller har du några andra kulturgrejer som du uppskattar mer?