Hej alla fina. Hur står det till? Här har det ekat tomt i två dagar till min egen stora förvåning. Det är få gånger det har hänt alls och aldrig förr mitt i veckan. Men nöden har ingen lag och när tiden inte räcker till måste en prioritera sylvasst emellanåt för att inte missbruka energi som inte finns.Vilket är precis vad jag har gjort efter en starkt wake up call här i måndags då, för mig nya, stressymptom dök upp. Så i stället för att skriva om kvällarna som jag oftast gör så har jag testat på det här med att vara kvällsledig. I tisdags innebar det att se en film och två avsnitt ur en dokumentärserie. I går blev det ett biobesök i fina vänners lag. Och som tur var så har de saker som jag har sett varit riktiga inspirationsboostar för min trötta hjärna. Jag vet fortfarande inte vart min vilopuls har gått och gömt sig men mentalt har jag verkligen hittat vackra ljusglimtar när det varit som mörkast.

Vad har då dessa ljusglimtar bestått av?

Age of AdalineRomance är inte min favoritgenre men den låg överst på Netflix när jag loggade in så jag tryckte på play och blev hänförd. Inte av filmen. Den var förvisso relativt välgjord, lite söt men mycket klyschig (vilket jag har svårt för). Det som däremot golvade mig fullständigt var stylingen av huvudrollen Adeline Bowman, spelad av Blake Livley. Hennes kläder och styling genom hela filmen fick mig att gapa, dregla, bli grön av avund, oh:a och ah:a och undra varför i hela friden jag gett upp det här med fast inkomst när en kan köpa en sån garderob för sina månadslöner. Typ.Chef's tableAlright, jag vet att jag är ungefär sist på den här pucken. Framförallt när jag bara har sett två avsnitt. Men shit vilken inspirationsboost denna serie tycks vara. Mat som konstform är bara det häftigt. När dokumentärfilmaren sedan går intervjupersonerna riktigt nära inpå livet och pratar privata saker utan att bli för närgången. Lägg till snyggt foto och att det är sjukligt intressant att studera de ledarstilar råder i de olika köken. Ser fram emot att se fler avsnitt!Star Wars: Rouge OneJag är (konstigt nog) inget jättestort Star Wars-fan utan snarare rätt neutral inför denna kult... jag menar klassiker. Men igår såg vi den senaste filmen Rouge One och den var i mitt tycke absolut den bästa SW-filmen av dem alla. Den var unik, snygg och direkt. Och jag gillade skarpt att huvudrollen kändes som en genuint tuff tjej som inte behövde räddas av en snubbe stup i kvarten. Stort pluspoäng på det.Visst är det fascinerande att inspiration kan komma från så helt olika håll emellanåt? Den här gången från mode, mat och sci-fi. Så nu har jag börjat smyga igång bloggjobbet igen, laddad och inspirerad till tänderna. Jag kommer att skruva ner tempot något den kommande veckan, men mest av allt kommer jag skruva ner mina prestationskrav. Bara sex dagar kvar nu.Hur funkar din inspiration? Har du något speciellt som du brukar bli inspirerad av eller den kan dyka upp vart som helst ifrån?