Jag brukar skoja om att få saker är svartvita inom ledarskap och att ledarskap allt som oftast utspelas inom gråzoner och ja, så är det. Många saker “beror på” och det finns ofta många olika lager, dimensioner och perspektiv som spelar in och spelar roll. En av sakerna som är säkra dock - det är att ledarskap inte är för alla. Inget dåligt med det! Precis som att alla inte passar för att jobba som snickare, kock, programmerare eller lärare lämpar sig inte chefsyrket eller ledarrollen för alla. Tänker att de flesta av oss nog någon gång har mött personer som absolut inte borde ha chefstiteln på visitkortet.

Läs mer: Informella ledare - vilka är det?

Ledarrollen är inte för alla

Det som däremot är synd är att det ofta blir prestige i chefsrollen. Typ att “har man väl blivit chef kan man inte kliva ner eller tillbaka igen” eller att det är “det enda sättet att göra karriär på”. Vilket inte bara är synd för individen utan ännu mer synd för organisationen samt personerna som vill kliva in i ledande roller. Bristande ledarskap påverkar inte bara individen som leder utan får effekter för långt många fler och det är därför ledarrollen är så oerhört viktig.

Jag har en stor respekt för personer som växlar mellan att arbeta som ledare och inte, bestämmer sig för att välja bort ledarskapet eller inser vidden och ansvaret som uppdraget kräver. Var sak har sin tid helt enkelt och… Mycket inom ledarskap går att träna upp. Glöm inte det nu när vi kikar närmare på signaler som kan skvallra om att chefsrollen inte är för dig.

Tecken på att ledarrollen inte är för dig kan exempelvis vara…

• Om du vet och kan allt - oavsett vad det gäller egentligen

• Du alltid måste ha rätt

• Om det bara är dina idéer som ska genomföras eftersom de är bäst

• Du gärna är den som både gör upp en plan och sedan genomför allt som står i den

• Frågar efter feedback utan att vilja ha eller lyssna på den

• Om det är viktigare att saker blir gjorda på ditt sätt snarare än vad verksamheten kräver

• Du har svårt att skilja på sak och person

• Om du reagerar emotionellt på allt som händer och sker i din omgivning ständigt och jämt

• Avskyr att jobba och interagera med andra människor

• Älskar att hitta fel - antingen hos andra eller i vad de gör och sedan berätta det för dem

• Du vill detaljstyra allt - och då menar jag verkligen allt

• Om det här med att lära känna andra känns onödigt, tråkigt eller oväsentligt

• Att du föredrar att prata framför att lyssna och gör så nio gånger av tio

• Om du anser att “det går fortare att göra saker själv” eller “själv är bäste dräng” är bra livsfilosofier

• Om du tänker att medarbetarna får anpassa sig till din ledarstil eller göra något annat

• Du tänker att vissa människor är mer värdefulla än andra

Ja, jag hade nog kunnat fortsätta ett tag till men låt oss hålla det där…

För dig som nu känner igen dig i en eller ett par av dessa punkter - betyder det per automatik att du borde lämna in din avskedsansökan på direkten? Såklart inte. Alla dessa punkter kan gå att träna upp eller träna bort på olika vis om du 1. vill och 2. är beredd att göra jobbet. Jag de allra flesta av oss kan känna igen oss i både en, två eller tre av dessa punkter emellanåt. Men känner du igen dig i flera av dem - fundera ett par varv till. Vill du arbeta som ledare eller är det kanske bättre att låta bli? Vad driver dig och varför lockar ledarrollen dig?

Och nu är jag såklart nyfiken: känner du igen dig själv eller någon annan i någon av dessa punkter och vad fick det för effekter i organisationen? Dela gärna med dig både av det eller om det finns någon annan punkt som borde stå med på listan!