Tja tja, hur är läget? Jag mår fint. Eftersom veckan var relativt tom när den började trodde jag den skulle bli rätt lugn. Ha. Ha. Ha. Det har den inte varit. Men det har mentalt känts fantastiskt bra ändå. Kroppen har däremot förrått mig lite genom att reagera som om TicTac hade förvandlats till en megastor tarantella som vill kramas.Vilket är frustrerande eftersom jag vet att jag inte behöver bli stressad egentligen. Ja, det händer många olika saker samtidigt. Nej, inget av dem är för mycket. Jo, jag har ju egentligen stenkoll på de olika pusselbitarna och ligger relativt bra i fas. Åh nej, det som inte hinns med är inte så livsviktigt att det inte kan vänta en vecka till. Huvudet är kallt men kroppen har till och från reagerat som ett vulkanutbrott som pumpar ur sig allt stresshormon den har. Eller som jag skrev i rubriken. Kallt sinne, stormigt inne: en märklig känsla!

Kallt sinne, stormigt inne

Efter att ha resonerat lite om detta med en vän (som är sådär klok så man blir alldeles matt) fick jag dock ett nytt perspektiv till min frustration. Det är kanske inte så konstigt att kroppen reagerar med att slå igång alla åtta cylindrar (fast en bara behövde två) när det är prick det har gjort i alla år medan jag har blivit sjuk? Plus att det snart är ett år sedan nu som jag hade riktigt såhär mycket att göra i olika projekt med olika uppdragsgivare på samma gång. Det är helt enkelt ringrostigt att bolla flera olika saker med lite tempo.När jag hörde min vän resonera kring detta blev det lite klarare för mig men också lugnare och känns mycket bättre. Det är okej att kroppen reagerar, det behöver inte vara farligt och jag lyssnar verkligen in vilka signaler som säger vad. Det behöver ni oroa er för alltså, allting känns bra och jag mår bra. Jag vilar och skalar av det jag behöver när jag behöver det. Nu ska jag till exempel ut och luncha med min älskade lillebror som fyller år idag! Himla fint.Hur mår du idag?