Läsarfrågan:

Hej! Mitt största mål just nu är att lära mig, eller acceptera, att allt inte blir klart så snabbt som jag vill. Har du några tips om det?

Svar:

Hej! Din fråga kom efter att jag berört ämnet om att sänka tempot och jobba långsammare på Stories. Skrev nämligen där att mitt gamla jag hade nästan hade som sport att göra så många saker som möjligt och dessutom så snabbt som möjligt. Men idag så lever och arbetar jag väldigt annorlunda, till och med i den superintensiva perioden som jag befinner mig i nu. Det innebär inte att jag alltid är en lugn och harmonisk liten filbunke, hähä. Men jag mår överlag bättre även om det ibland är grymt jobbigt att sänka tempot och jobba långsammare.

Läs mer: Så blir du mer umbärlig som chef

För min del har det inte bara varit nödvändigt att sänka tempot och jobba långsammare, det har också gett mig mer livskvalitet. Bild: Free-Photos från Pixabay 

Varför känns det bråttom?

Ett första steg som jag tror är viktigt är att granska sig lite i sömmarna. Varför känns det som att du har så bråttom? Vad är det som ligger bakom? Är det prestationsångest? Viljan att åstadkomma saker? En mer allmän känsla av att inte räcka till eller duga? Bluffsyndrom? Normer eller krav inifrån eller utifrån? Eller något annat?

För min del är det definitivt prestationsångest, min rastlöshet och en känsla av alltid behöva prestera mer som är mina främsta hjärnspöken. Men det varierar såklart för alla och jag tänker att alla olika anledningar och personer har sina olika angreppssätt. Men genom att veta vilka dina olika anledningar är desto lättare kan det bli att ifrågasätta sig själv när du märker att tankarna börjar rusa i väg med en.

Utgå från dig själv

Jag har alltid blivit idiotförklarad för att jag har jobbat, pluggat och arbetat ideellt samtidigt. Och ja, jag har varit rejält utmattad men i mitt fall berodde det inte på att jag gjorde olika saker. Jag blev sjuk i och av en period när jag inte gjorde något annat än att jobba dagarna och veckorna i ända. Ett steg i min rehabilitering blev att inse att jag inte trivs med att "bara" jobba heltid, jag är för rastlös för det och det är så jag är funtad. För en annan är heltidsarbete lagom - för en tredje är det för mycket och jag tycker det är viktigt att betona att det inte finns några rätt eller fel med detta.

Det viktigaste är att du utgår från dig själv och vad du mår bra av och trivs med i den mån du kan. Sedan är det långtifrån alla som har möjlighet att välja hur mycket eller hur lite en kan arbeta, men har du det- använd dig av det.

Vad för liv vill och orkar du leva?

Och det leder oss in på nästa frågeställning: vad för liv vill och orkar du leva? Vad är rimligt att du förväntar av dig själv? Inte nog med att vi alla har olika förutsättningar generellt - vi har dessutom olika förutsättningar olika tider i livet. I tiden jag befinner mig nu med väldigt höga krav på leverans på flera olika fronter samtidigt kan jag inte prestera max överallt. Då blir det sociala umgänget minimalt. Det är inte superstädat hemma och ogräset har definitivt övertaget på sina ställen i trädgården. Och det får vara okej så. Det måste vara det

Att sänka tempot och jobba långsammare

Jag tänker att den här texten i sig inte är något facit på hur du kan sänka tempot och jobba långsammare. Men det jag har märkt hjälper mig att sänka tempot och jobba långsammare är bland annat att:

Välj ut vad det är du ska göra bäst respektive bra

Ingen kan göra allt i toppklass alltid. That's a fact och viktigt att komma ihåg. Därför brukar jag tänka att kvalitet trumfar kvantitet samtidigt som "your good enough is somelese great". Jag väljer ut vilka aktiviteter och arbetsuppgifter som är viktiga att jag försöker leverera mitt yttersta på - exempelvis kunduppdrag. Där anstränger jag mig alltid för att försöka leverera extra bra. Inte för att jag alltid lyckas för det pga är mänsklig men ambitionen är där. Med bloggen är det good enough som gäller. Jag försöker att ha en hög lägsta kvalitet och försöker skriva artiklar och inlägg som är relevanta. Men jag lägger inte tre-fyra timmar på alla blogginlägg och trippelkollar dem inte heller för eventuella stavfel eftersom det inte hade varit rimligt tidsmässigt.

I mitt skolarbete är det istället survival mode som gäller. Eftersom det jag läser nu inte är kopplat till vad jag jobbar med så lägger jag ner så lite ansträngning som möjligt i detta och har bara som ambition att klara av mina studier. Och så vidare. Välj ut vad du tycker är viktigt och fokusera på dem i första hand.

Läs mer: Hjälp mot prestationsångest

En annan viktig sak att komma ihåg är att förändringar inte heller sker över en natt. Det krävs ofta aktivt arbete och en del tragglande för att ändra sitt sätt att vara och bete sig. Men det går om du gör det på ett rimligt sätt. Bild: Karolina Grabowska från Pixabay 

Ta inte på dig för mycket göra

Den här punkten är en potentiellt stor stenbumling i mitt egna glashus eftersom jag under de senaste två terminerna tveklöst har gjort tvärtom mitt egna råd och haft alldeles för mycket på mitt bord. Samtidigt är det därför jag också helhjärtat säger det: ta inte på dig för mycket om du kan undvika det. Livet är till för att levas, upplevas och njutas av. Självklart behöver vi alla jobba och det kan vara superkul men se då till att du gör det för att du tycker det är kul och kom håg att...

Pauser är livsviktiga

Ingen mår bra av att jobba jämt. Ingen. Och, alla behöver återhämtning. Hur den sedan ser ut är olika men se till att du får det löpande i din vardag.

Fokusera mer på det du har gjort än det du inte har hunnit med

Ett annat knep jag försöker använda mig av i vardagen är att fokusera mer på det jag har gjort under en dag än det jag inte har hunnit med. Är så himla lätt annars att fastna på alla punkter på att-göra-listan som fortfarande står kvar. Men om man i stället skriver en "har-gjort-lista" så känns det ofta bättre.

Acceptera att (nästan) allt tar längre tid än vad vi önskar, vill och tror

Sist men inte minst, så tänkte jag lyfta en lärdom som jag lärde mig under de år som jag jobbade som projektledare. I princip allt tar längre tid än vad vi önskar, vill och tror att det ska göra. Givetvis finns det undantag - inget snack om det. Men allt som oftast har vi en tendens att tänka att vi ska hinna med si och så här mycket på en viss tid eller att saker ska gå mycket snabbare än vad de egentligen gör. Det är därför det är så viktigt att ge sig själv sjysta marginaler när man sätter deadlines eller styr upp tidsplaner.

Med marginaler har du också tid för att saker kör ihop sig, går fel eller hopar sig. Jag fick för många år sedan nu ett råd att aldrig boka in eller planera upp mer än 80 procent av min kapacitet och arbetstid. Då förstod jag det inte men nu instämmer jag verkligen i det. Livet blir trevligare med marginaler och det är viktigt att ha tid för att bli sjuk och saker att strula.

Pjuh, det blev ett långt svar detta. Men jag hoppas innerligt att det kan hjälpa dig på vägen! Tveka inte att höra av dig om du vill att jag utvecklar något vidare. Har du som läser några andra tankar, tips och erfarenheter i ämnet? Dela gärna med dig!