En sociologisk teori som jag har funnit intressant ända sedan jag introducerades till den första gången i min ledarskapsutbildning är Erving Goffmans om jaget och maskerna. I den så använder sig Goffman av teaterns värld för att analysera och förklara vår sociala interaktion och hur vi presenterar oss själva för varandra i vår vardag. Kom så kikar vi närmare på vad han menar!

Jaget och maskerna

Goffman liknar oss vid skådespelare och pratar om att vi gör framträdanden för varandra. I vilka vårt kroppsspråk, vår framtoning, vilka statussymboler vi har på oss och omger oss med bidrar till att berätta något om oss själva. Han myntar här begreppet intrycksstyrning. Detta eftersom vi kan anpassa detta beteende beroende på vilka olika situationer vi befinner oss i men också gör det för att passa in med de förväntningar som vi tror finns på vårt uppträdande. Publiken är människorna som omger oss och de kan förstås både tystlåtna statister såväl som aktiva medspelare.Som nämnt ovan så använder han sig av teaterns struktur för att beskriva vår interaktion med omvärlden. Publiken har sin givna plats. Framträdandet sker på scenen och mellan varje föreställning så drar vi oss tillbaka bakom kulisserna där man kan slappna av och vara sig själv. Nu är förvisso de olika rollerna som vi framför på scenen också olika sidor av oss själva enligt Goffman men bakom scenen pågår allt det som inte publiken ser. Han lyfter även att publiken ofta hyser stor respekt gentemot personen på scenen. Om man snubblar, gör fel eller något går snett så kan, beroende på händelsens art och relationen mellan publiken och personen på scenen, publiken också hjälpa till med att släta över eller förbise missar som görs i framträdandet.

Spelar vi teater för varandra?

Så, frågorna är: kan vi ha nytta av den här kunskapen på jobbet? Spelar vi bara teater för varandra om dagarna? Är livet en enda lång föreställning? Det korta svaret lyder i mitt tycke: ja, njä och nä. Absolut kan vi ha nytta av den här teorin i vårt arbete. Njä, vi spelar inte bara teater för varandra. Däremot så gillar gemene man att framstå som så bra, kompetenta och trevliga som möjligt inför varandra. Och nä, livet är till för att upplevas och inte bara spelas.

Hur du kan använda den i din vardag

Ett sätt som jag har använt mig av den här modellen är exempelvis i mitt arbete med bloggen. Jag har redan från början liknat den vid en teaterscen. Delvis på grund av denna modell men mest för att jag älskar gamla teatrar. Dock är orkesterdiket igenmurat här. Du som vill sitta i publiken och bara se vad som händer i bloggen kan få göra det. Den som vill vara med på scenen kan enkelt få komma upp och göra det och jag gillar att dela rampljuset med flera eftersom jag vill att bloggen ska vara en plattform för samtal. Dessutom så har jag medvetet gjort scenen rätt så stor i förhållande till utrymmet bakom kulisserna. Det här är ingen livstilsblogg där du som läsare får hänga med mig i vardagen alla dagar i veckan men här är en viktig mix där vi pratar både jobb och personligt.Anledningarna till det är flera men den viktigaste är faktiskt att jag inte pallar föreställa mig när jag är jobbar och inte. Jag orkar inte ha olika masker för olika framträdanden utan vill vara mig själv så mycket som det bara är möjligt. Vilket är något som du absolut kan applicera direkt på din ledarroll! Det är inte farligt att vara vän eller bygga bra relationer med sina medarbetare och kollegor. Tvärtom, kan du tjäna mycket på det. Du kan dessutom använda dig av den för att bli klokare på hur andra människor vill framstå i sin vardag. Vad säger deras ageranden om deras värderingar? Och så vidare.Så, jag hoppas att den här korta introduktionen till Goffman kan ge dig något att fundera kring. Vad tycker du om den? Kan du känna igen liknelsen vid teatern eller känns den helt främmande och ouppdaterad?