Hejsan! Hur är det? Detta är utkast nummer tre som jag har börjat skriva den senaste timmen. Den första artikeln handlade om management by millennials, den andra om hur du som ledare kan hantera en underpresterande medarbetare på distans och den tredje verkade bli en krönika om klyshor som stämmer. Men vet du vad? Det visade sig att jag är den underpresterande medarbetaren idag. Jag lyckades inte få ihop en enda av dem! Sjukt störigt för de kändes bra på idéstadiet. Och om jag får tramsa till det lite så tänker jag att en som ledare har tre alternativ att välja på när det är man själv som levererar undermåligt.

1) Behandla dig själv som om du vore en medarbetare

2) Säg åt dig själv på skarpen

3) Använd belöningar som motivation eller bestraffningar som skrämseltaktik

Handen upp om du kan känna igen dig att det inte alltid är så enkelt att leda sig själv! Nobody is perfect och det behöver vi som ledare inte heller vara.

Ingen chef är perfekt

Eftersom ingen chef är perfekt så har jag alltså redan hunnit testa att skälla lite på mig: "kom iiiigen, hur svårt kan det vaaa?". Muta mig själv med kaffe. Hota mig med att jag kommer få jobba till midnatt om jag minsann inte skärper mig snart. Sätta på jättehög, peppig musik för att "komma i stämning". Inte förrän jag koffeindarrig landade i stolen efter att ha dansat loss till Gaga's Born this way som är min power-låt insåg jag min egen idioti.

Vad hade jag sagt till medarbetaren som har gett allt i en arbetsuppgift till halv två på natten efter flera veckor och månaders hårt slit? Ja, om någon arbetsuppgift var livshotande hade det såklart funnits en poäng med att pusha sig ännu lite till. Men jag hade inte skällt på personen för att få det att hända och jag hade aldrig någonsin anklagat hen för att vara lat, bekväm eller korkad.

Så, låt oss ändra tongångarna lite. Fan vad bra du har kämpat med din uppsats Clara samtidigt som du har försökt hålla näsan över vattnet med allt jobb som dina kunduppdrag och ditt företagande innebär. Visst, du har varit ännu mer förvirrad än vanligt och absolut har du tappat på en, två och tre bollar på vägen men bra att du i alla fall har försökt ta ansvar för ditt bristande minne. Så, ta nu resten av dagen ledigt. Ring en kompis. Gå ut i skogen och spring en meter eller två. Sitt på en stubbe och gör ingenting. Hångla lite med din man när han kommer hem och sov bort hela kvällen om du nu vill göra det. Så ses vi på fredag igen, lite piggare och lite mer på hugget. Okej? Nej, gräm dig nu inte över att du inte var sådär perfekt och tillrättalagd i det lilla du lyckades producera idag. Du vill ju ändå inte vara det, eller hur? Just det.

Och ja, välkommen till mitt huvud! Som du hör är inte ens jag, trots att jag har ägnat en så stor del av mitt vuxna liv åt att lära mig så mycket som möjligt jag kan om ledarskap, perfekt ens i rollen som min egen boss. Ingen av oss är det jämt. Så behandla dig själv såsom du skulle behandla en medarbetare. Okej?