Så är hösten här med sina fulla kraft här i Skåneland. Mörkret kryper närmare och närmare. Kylan biter hårdare. Träden står som fyrverkerikvastar eller kala pinnar och svampen går knappt att urskilja bland alla löv på marken. Vi har börjat elda lite igen och på kvällarna så är stearinljusen snart tända för jämnan.

Björkar som får lite morgonsol på sig

På ett sätt (eftersom min sommar blev så kort) så känns det som om det har varit höst länge nu, samtidigt är det också nu den känns på riktigt. Jag gillar den här tiden på året. Det finns något vilsamt i att allt vissnar och ser skräpigt ut, även om det också innebär en massa trädgårdsarbete. Utmaningar väntar. Några med positiv klang, andra med det rakt motsatta. Kanske är det just därför som jag känner mig så trygg här i nuet? Jag fortsätter leva i linje med min hälsohöst, klär mig så varmt det går eftersom jag för första gången på länge har börjat bli frusen av mig och mediterar vidare. Dagarna går snabbt och långsamt på samma gång och jag inser att mitt livsperspektiv har börjat förändras och bli mer långsiktigt.

“Lite varje dag blir mycket till slut” skrev Arijola i sin Insta Story angående hennes träning häromdagen och det stämmer bra in på min känsla just nu. Jag fortsätter att vara i nuet och bygga för framtiden så gott det nu går. Ett steg i taget och vem vet vart vi befinner oss om tio år? Huga, det var för långt fram i tanken insåg jag nu när jag skrev det. Är nog bäst att jag kryper ner i soffan med min katt, värmekudde och filt och fortsätter njuta av nuet i stället. När höstvinden viner runt knuten, regnet piskar och elden knastrar i brasan.