Ofta när arbetsgrupper inte fungerar beror det på ledarskapet och en av de främsta målsättningarna som Veckans Bossbrud har är att ta hand om guldkornen i verksamheten: medarbetarna. ”Gör jag det”, berättar hon, ”så tar de hand om våra kunder och verksamheten. Misslyckas jag, då kommer de inte kunna göra ett bra jobb eller kunna ta hand om våra kunder”. Möt: Ganimete Kalludra! Vem är hon? Vad innebär hennes ledaruppdrag och vilka är hennes råd till framtida ledare?

Hej, vem är du när du inte jobbar?

− När jag inte jobbar försöker jag vara mamma, fru, vän, dotter. Vi har två barn som är 22 och 18 och jag tycker om att umgås med vänner och familj. Sedan kollar jag på Netflix, läser mycket böcker och reser ganska mycket när det går.  Men nu under pandemin har arbetsbördan varit extrem så all fritid har gått åt för att återhämta mig inför jobbet.

Vad gör du idag och vad innebär det uppdraget?

− Jag är avdelningschef för Kommunalförbundet sjukvård och omsorg vilket i korta drag innebär att vi är beställare för all vård och omsorg i kommunen. Rollen som avdelningschef för stöd och omsorg förutom personal, verksamhet och ekonomi innebär det också att ansvara för myndighetsutövning med bland annat stöd av socialtjänstlagen. Här ingår det att skapa en rättssäker verksamhet med gemensamma processer och styrdokument för att möta invånarnas behov av omsorg genom bland annat beslut om särskilda boendeformer, korttidsplatser, hemtjänst, dagverksamhet och anhörigstöd. Mina medarbetare är experter som kan sitt jobb på sina fem fingrar och jag finns där om de behöver något från mig. Som avdelningschef representerar jag Kommunalförbundet i olika styrgrupper regionalt och samverkar bland annat med socialförvaltningen inom Norrtälje kommun.

Vilka är dina bästa ledarskapstalanger om du får skryta om dem?

− Jag litar på människor och jag litar på medarbetarna. Dessutom är jag engagerad och hittar det bästa i allting, vilket jag försöker att dela med mig av. Helikopterperspektivet är viktigt för att kunna klara utmaningar som dyker upp framför oss och mitt ledarskap går ut på att jag finns där för medarbetarna och mina gruppledare, inte dem för mig. Jag vill visa vägen och inte stå mitt i den. Ofta får jag frågan ”ser du inga hinder?” och nej, det gör jag faktiskt inte. Allt är möjligt!

Vad arbetar du på att förbättra?

− Jag lyssnar jättemycket på mina medarbetare för det är de som utvecklar mig och jag frågar ofta efter feedback. Till exempel, när jag började här, då hade vi många konsulter eftersom socionomer inte växer på träd. Då var min första reflektion: ”Skärpning! Vi måste bemanna upp här och kan inte ha ett team bara med konsulter” så jag la ut annonser och började leta… Så när två jättebra kandidater sökte blev jag så glad att jag berättade det i korridoren för de andra. Och det blev inte alls bra. Där skulle jag ha haft mer is i magen och väntat med att berätta tills processen var helt färdig. På första medarbetarsamtalet var det sju personer som gav mig feedbacken att jag hade varit alldeles för snabb med att berätta det. Det var så värdefullt! Dessutom tränar jag mitt ledarskap genom att läsa böcker, se föreläsningar och träna framför spegeln om det är något särskilt som jag behöver förbereda. Jag har också många ledarskapsförebilder, som mina gamla chefer, som jag ofta rådfrågar när det behövs.

Vad har varit den viktigaste ledarskapsläxan som du har fått hitintills?

− Att alla kan säga och göra fel men det är hur du hanterar dina egna misstag som spelar roll. En dag gjorde jag tre missar på en dag och då skojade jag resten av dagen om att tre fel var max och att nästa medarbetare som ville rätta mig fick vänta till i morgon. Givetvis med glimten i ögat! Det är ett tufft uppdrag som vi har och svåra beslut som medarbetarna tar när de är ute på fältet. Då gäller det att vi i arbetsgruppen tar hand om varandra när vi är på kontoret, att vi kan skratta och skoja tillsammans och att det är okej att göra fel.  

− När jag blev chef hade jag en mentor, en man som då hade varit chef i 40 år. Han sa något som provocerade mig en del och det var att ”den bästa chefen är en chef som kommer till jobbet och brevlådan är tom”. ”Nej, den chefen för mig är lat” sa jag då och han bara konstaterade ”Ju mer åren går kommer du att förstå vad jag menar”. Jag har aldrig glömt det och inte riktigt fattat vad han har menade fram tills för två-tre år sedan. Om du bygger en verksamhet där du som chef är stöttepelaren så kommer verksamheten och medarbetarna förr eller senare att falla och då har du misslyckats i ditt chefsuppdrag. Du ska kunna lyfta bort dig själv som chef och medarbetarna kunna jobba på som vanligt ändå. Det har tagit tid att förstå det men idag så skulle jag kunna vara borta i sex månader utan problem.

Vilka är dina råd till den som vill bli chef i framtiden? Varför är det viktigt?

− Det har inget med ledarskap att göra hur länge du har jobbat. Har du talang för att bli ledare så ska du testa på chefsrollen! Sedan tycker jag det är så viktigt att du lyfter dina medarbetare och låter även dem kliva in i chefsroller. Det finns stolar åt alla och att hjälpa folk framåt är en viktig del av ledarskapet.

­− Du behöver också ha förmågan att se det goda i alla människor. Ta med dig det där bästa som du ser oavsett situationen ni befinner er i, det kommer att hjälpa dig hålla fokus.

Veckans Bossbrud är en intervjuserie med medlemmar i Facebook-gruppen för kvinnor som är eller vill bli chefer och varje torsdag släpps ett nytt avsnitt här i bloggen. Är du medlem i gruppen och kan tänka dig att berätta om din ledarroll eller dina ambitioner till att bli chef? Mejla direkt till clara@bossbloggen.se!