God morgon! Hur ligger landet? Upp och ner eller precis där det ska? Här är det som vanligt, jag ligger i sängen med en katt på magen som försöker blocka mig så jag inte kommer åt datorn eftersom hon vill MYSA. Dessa små djur alltså. Till sin stora förtret lyckas hon inte helt eftersom jag vill tänka tillbaka på de fantastiska dagar som den här veckan har bjudit på och det gör jag alltid bäst genom att skriva om dem.

Tillbakablick

Som vanligt har veckan gått alldeles för snabbt. Men det är kanske bara att inse att den gör det eftersom det händer så väldans mycket under mina arbetsdagar? Den här veckan har det varit fullt ös och långa dagar måndag, tisdag och torsdag och mycket vila på onsdag och fredag. Bra balanserat ändå!

Veckans bästa

Vart börjar man? Det var superkul att hänga i Göteborg och filma med Fredrik igen. Jag har världens grymmaste branschkollegor som en fikar och äter lunch med och får massa nya tankar och idéer utav. Att föreläsa och vara med i panelsamtal är bland det roligaste jag vet och som pricken över i:t fick jag äta lunch med Angela som jag bara har mött här i kommentarsfältet innan. Gillar verkligen att få träffa er IRL med så gör ni som Angela och ser att vi kommer vara i närheten av varandra - hojta till så vi kan ses!En annan glädjestund var ett mejl där avsändaren skrev: "Det är roligt att läsa en feministisk blogg om arbetslivet som har fötterna på jorden och inte är alltför prestationsinriktad". Då sprack jag nästan lite av glädje för det sammanfattar precis det jag vill göra här. Prestationer är svinkul, jag älskar att prestera och leverera. Samtidigt som jag numera fattar att jag mår bättre av att ha fötterna grundade i marken när det gäller och vara medmänsklig mot både sig själv och varandra.

Veckans sämsta

Att två föreläsningar som jag skulle ha haft den här månaden har blivit inställda - inte pga mig som tur var utan att att eventen har förändrats eller flyttats. Lite antiklimaktiskt men roligt nog så vill att jag är med nästa gång i stället så det blev ju superfint i slutändan ändå.

Veckans utmaning

Jag har, i samråd med min sjukgymnast, tränat tyngre pass två gånger i veckan och ja, det har jag fått äta upp om kvällarna på mina vilodagar. Fy vad ont jag har haft och vad weird humör jag har varit på. Skönt nog så verkar återhämtningstiden bli kortare för varje baksmälla så förhoppningsvis är det bara några veckor kvar tills kroppen accepterar den lite tyngre träningen.

Framåtblick

Det kommer att bli lite jobbande i helgen för en gångs skull. Ska korrläsa en intervju för en tidning, fota lite nya pressbilder, spela in en liten film till Bossbrudar och blogga lite till. Fördelar det dock på lördag och söndag så det blir en bra blandning av vila och jobb. Ikväll vankas det minikräftskiva och sedan kommer det nog bli minst en runda av Scythe också. För ovanlighetens skull.

Veckans ledarskapstanke

Jag vet inte om ni har sett statistik från Kamratposten cirkulera i era flöden? Jag spottade den först hos Feministlärarna (som ni absolut borde följa på Instagram):Hur deppigt är inte detta? Och än deppigare blir det när man läser att detta resultat, som är från i år är nästan exakt detsamma som för tio år sedan när KP ställde frågan första gången. Det kanske inte är så konstigt att det är tabu med att prata om känslor och visa sig svag på jobbet?Huh, blev ju en lite tråkig avslutning på inlägget detta. Men i gengäld hoppas jag att detta kommer att bli bättre. I takt med att pappor tar ut mer föräldraledighet och är mer närvarande så kan förhoppningsvis också dessa siffror se betydligt annorlunda ut om tio år. Eller vad tror du?