Jag var egentligen på väg i säng när en stark skrivlust sköljde över mig och i stället för att borsta tänderna finner jag händerna röra sig över tangentbordet trots att timmen är sen. “Det här går emot mina principer” tänker jag först när jag sedan inser att det också linjerar med mina principer att följa kreativa infall när de knackar på. Jag tillhör inte kategorin av person som stänger dörren för ett äventyr, istället rycker jag åt mig kappan och skorna och följer med ut genom dörren utan allt för stor eftertanke. Follow the white rabbit.

Resultatet ser vi kanske i en bok en vacker dag. Vem vet? Utanför hotellfönstret är det vid första anblicken nästan lika mörkt som i vår trädgård och det får mig att längta hem lite extra. Hem till min man, hem till våra djur och jag ser fram emot att få köra in på vår uppfart i morgon och känna doften av hemma, krama om M och känna hur han klappar på vår lilla bebis. Men när jag tar en bild genom det kondensdrypande fönstret ser jag hur storstadsljusen trots allt lyser upp natthimlen. Hemma hos oss är det bara en massa stjärnor. Snart är jag där, det är bara en natts sömn, ett par utbildningar och en tågresa emellan som väntar. Jag ska känna in storstadspulsen tills dess att jag åker och då ska jag njuta av landet och byalivet igen. Tack för denna kreativa lilla stund! Vi ses i morgon igen.