Tjenare allesammans, hur är läget? Förutom att jag mår skräp av antibiotikan som jag käkar pga bettet från den lilla kattungen så är det fint. Sitter på tåget på väg hem från Stockholm och funderar över det här med att bli frisk från utmattningssyndrom. Kan man bli frisk från utmattningssyndrom? Jag vill tro det. Jag lider givetvis innerligt med alla som vittnar om att de blir stresskänsligare eller att hjärnan aldrig återhämtar sig till fullo. Det är verkligen fruktansvärt. Tänk vad en så naturlig reaktion som stress ändå kan orsaka.

Frisk från utmattningssyndrom

Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag att jag, vad jag känner till, inte har fått bestående men av min sjukdomstid. Sedan kommer jag ju aldrig bli densamma som jag var före jag blev sjuk. Som tur var. Fy sjutton vad dåligt jag mådde av att jobba jämt, piskas av min egen prestationsångest och tro att livet bara kretsade kring vad jag åstadkom. Att bli frisk för mig innebär inte att gå tillbaka till min gamla livsstil och göra likadant en gång till. Ett nytt liv kräver nya spelregler och även om jag har en bit kvar så är jag på väg dit. Sedan kommer väl tiden få utvisa om jag blir helt frisk i slutändan eller inte, men jag känner mig optimistisk.Jag vet ju att flera av er också brottas med att ni är eller har varit sjuka i detta. Kan ni dela med er av era tankar? Är jag naiv som tror att jag har tur eller vad är din erfarenhet?