Jag vet inte hur ni fungerar men själv har jag en historia av att vara rätt så envis och väldigt benägen om att klara mig själv. Kunna göra allting själv. Att be om hjälp har därför varit en slags utbildning för mig, precis som att det är okej att öppna upp sig och visa sig svag de gånger man inte mår bra. Men övning ger ju som tur var färdighet och Harvard Business Review har sammanfattat några grundregler att minnas om den ädla konsten att be om hjälp.

Be om hjälp

Vad är det du behöver hjälp med?

En av stressens många funktioner är att den stänger av vårt förmåga att tänka rationellt. Men för att kunna få hjälp som hjälper mer än det stjälper så gäller det att du, trots stresspåslaget, stannar upp en aning och funderar på vad det är du behöver hjälp med. Handlar det om att få hjälp av någon att göra en sak åt dig? Eller behöver du hjälp för att ta ett projekt eller en arbetsuppgift vidare?Som ledare är detta också en viktig grundregel om du har medarbetare som är stressade. Hjälp dem att bena ut vad det är de behöver hjälp med egentligen.

Våga be om det

En av de största anledningar till att man inte erbjuder sin hjälp till andra är enligt HBR osäkerheten inför vad man ska kunna hjälpa till med men också om det behövs eller inte. Dessutom är det få av oss är tankeläsare och kan känna på oss när andra behöver vår assistans. Därför blir det en stor del av ditt eget ansvar att:

• Be om det, klart och tydligt
• Vara så noggrann och specifik som möjligt om vad det är du behöver hjälp med och när det behövs
• Vara noga med att fråga någon som verkligen hjälpa dig. Annars är risken att du bara sprider din stress vidare och eventuellt också spär på din egen.

Ovan principer kan du som ledare självfallet också lyfta i organisationen och prata med varandra om hur ni kan hjälpa varandra i arbetet och inte minst vilka spelregler som gäller när ni ber varandra om hjälp.

Acceptera all hjälp du får

Det är lätt att falla i fällan att en blir kräsen när andra erbjuder sig att hjälpa en. Antingen med hur hjälpen ska ges (vilket är vanligt om man har en tendens att tycka att man gör det bättre själv) eller vem som ger den. Kom ihåg att lite hjälp är bättre än ingen. Men också att du förmodligen inte är ensam om att ha supermycket att göra - därför kan det vara klokt att acceptera hjälpen hur den än ser ut och vem som erbjuder den.

Säg tack

Det kan tyckas vara en självklarhet men det kan vara lätt att glömma bort i farten: tacka för hjälpen som du får. Få saker gör oss ovilliga att hjälpa till i framtiden som att inte få uppskattning för att man har bidragit. Så kom ihåg att tacka för hjälpen du får!Hur fungerar du? Har du lätt för att be om hjälp eller tar det emot?