Insåg häromdagen att det, den tjugofjärde oktober, var två år sedan som jag sa upp mig från min heltidsanställning. Förra året kändes det som en stor årsdag. Högtidligt. I år hade jag noll koll och publicerade omedvetet det här inlägget om hur man når sina mål just den dagen. Så fint hur något som känns livsomvälvande ena året är en walk in the park ett år senare.Samtidigt som beslutet att hoppa rakt ut i entreprenörskapet var det bästa jag har gjort är det inte enkelt alla dagar. Att säga upp sig utan att ha ett nytt jobb är en risk. Rätt stor sådan. Så jag har skrivit ihop en faktaartikel om saker som kan vara bra att tänka på om man gör det som publiceras i nästa vecka. Idag stannar vi vid min personliga reflektion om min upplevelse.

Att säga upp sig utan att ha ett nytt jobb - två år senare

Ibland undrar jag om verkligen fattade rätt beslut. Jag sade ändå upp mig och bestämde mig för att starta eget utan ett kapital och utan ett etablerat nätverk i en bransch som är svår att få jobb inom. Skulle jag börja tänka närmare på min pension, mitt SGI för att inte tala om potentiell föräldrapenning så hade jag nog fått panik och börjat gråta efter att vrida tillbaka klockan. Vissa dagar vill jag skrika rakt ut av prestationsångest och ha ett vanligt jobb igen.Men även om jag tvivlar ibland och undrar om jag gjorde rätt så känner jag verkligen i hela min kropp att jo, det gjorde jag. Det var värt det. Det är det fortfarande. Jag jobbar med det jag älskar. Jag får göra skillnad genom de olika uppdrag som jag har och tar på mig. Det är mäktigt. Men också ett privilegium och ja, jag vet att jag tjatar om det. Men det känns som att det behövs i vår självförverkligande tid där det så ofta sägs räcka med mindset för att klara allt. Mindset räcker inte alls. Jag hade inte kunnat göra detta utan stöd från mina nära och kära. Inte heller alla fantastiska personer som jag har träffat under de dryga två åren innan jag startade bloggen och så vidare.Så känns det såhär två år efter att jag sa upp mig. Måste erkänna att det är lite läskigt ibland att prata om min entreprenörsresa medan den pågår. Oftast får vi ju bara höra om sådant i efterhand. Lite lagom polerat och snyggt sammanfattat. Samtidigt känns det mindre ensamt att bjuda in er på resan och låta er följa med på den. Den är inte rak men vi har ändå kommit en bra bit på väg på det här 1,5 året som jag drivit mitt företag. Eller hur? Har du förresten någon erfarenhet av att säga upp dig utan att ha ett nytt jobb? Kan du inte dela med dig av din resa? Vore så roligt att få höra fler tankar om det!