Sardellens brevjulkalender: 3 december

Bara för att det kan vara roligt och mysigt så tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender, här kommer den för tredje december där jag faktiskt bytt ut frågan mot en som jag fick från en bloggläsare för några veckor sedan.

Bloggläsare: Hur är det nu att driva eget som småbarnsförälder? Går det? Vad har du lärt dig?

Mitt svar: Går? Ja, klart att det går! Vissa dagar med andan i halsen, andra med gråten men de flesta med glädje och tacksamhet. Samtidigt skulle jag säga att ens personliga utveckling sker i farten av en bromslös Porsche på uppåt-tjack. Jag har vuxit extremt mycket mentalt som entreprenör men också som förälder. Gjort massa missar, glömt alla möjliga saker och känner mig lite som en cirkusföreställning ibland. Jättespännande hela alltet! Och roligt! Riktigt, riktigt roligt.

Jag tror det mesta går om man vill men grundläggande vardagsstruktur, en massa kommunicerande, att vilja samma sak och att försöka vara snälla med sig själva är ändå några bra pusselbitar att ha med sig som föräldrar tänker jag.

Företagare och småbarnsförälder

Något jag har noterat innan och tyvärr bara sett mer av sedan jag blev företagande förälder själv är att manliga företagare inte kan vara föräldralediga för att de driver företag medan kvinnor startar eller driver företag för att få mer tid med familjen. Detta gör mig vansinnig eftersom det tyvärr ändå avslöjar en skillnad på “manligt” vs “kvinnligt företagande” som inte borde behöva finnas. Plus att det innebär att fler kvinnor riskerar att fastna i en deltidsarbetsfälla där de tar större ansvar för familj och hushåll, tjänar mindre och sedan sitter i skiten om det blir dags att skiljas.

Men några insikter jag tar med mig från det här från dessa första nio månader som företagare och småbarnsförälder är:

Alla i Familjen AB behövs

Något som jag ser tydligt, kanske ännu mer hos oss där vi är två karriärister till småbarnsföräldrar, är att vi alla i Familjen AB behövs och måste göra det vi kan hushållsmässigt. Jämställdhet är svårt men viktigt och vi lever inte den perfekta balansen jämt men att vi är två vuxna människor som gemensamt ansvarar för vårt barn, vårt hem och våra liv är ett måste för att vardagen ska fungera.

Det går inte att hinna med allting jämt

Det jag alltid tyckt varit svårast med företagandet är att inte kunna hinna med allt jämt och jag skriver under på det de flesta andra säger om föräldraförändringen att man blir effektivare. Jag tyckte jag var det innan men ja, jag också blivit mer effektiv just för att det är så tydligt hur begränsad ens arbetstid är. Och så är det en massa saker en inte hinner med. Här är nästan alltid stökigt numera exempelvis plus ett gäng andra projekt som väntar på bättre tider för de hinns och orkas inte med och ja, har ansträngt mig för att förlika mig med det. Det går inte att hinna med alltid jämt.

Tillgodose mina behov

Jag har under året blivit bättre på att tillgodose de behov jag har eftersom det, för tillfället, inte funkar att göra sig av med all energi på en arbetsdag. Skippa pauser eller vila, stanna uppe för sent, strunta i att äta. Avsteg från detta sker såklart och de gånger det blir så är det tydligt att jag inte kan fuska med sådant på samma sätt som tidigare. Nu måste det finnas energi till att vara förälder dygnet runt och här försöker jag ändå att använda mig av...

Den flexibilitet som finns

Jag håller inte med den generella uppfattningen som råder på sociala medier att företagande är flexibelt men samtidigt försöker jag att använda all flexibilitet som finns tillhanda i vardagen. Behöver jag sova eller meditera tjugo minuter på kontorssoffan? Då gör jag det. Jobbar jag hemma och kan starta en tvätt? Då gör jag det. Kan jag jobba lite på kvällen för att täcka upp det som inte hanns med under arbetsdagen? Då gör jag det - då och då. Inte alla kvällar för de flesta av dem ligger jag i en hög på soffan och halvsover framför något hjärndött. Allt för att samla kraft till nästa dag igen, hehe.

En sjyst inställning

En annan avgörande faktor för min del är att jag har odlat ett upptäckande mindset och tar mycket mer saker som de kommer. Det gör mig lugnare och mer avslappnad så. Plus att det hjälper mig att se småbarnsföretagarlivet för vad det är: en intensiv tid i livet som är askul och jag är lycklig över att få uppleva det.

Men det är min upplevelse det! Dela gärna med dig om det finns fler företagande småbarnsföräldrar här: hur ser du på saken?

En hel månad kvar

Under helgen som gick och dagen idag tycker jag mig ha mött många som nu börjar sammanfatta året och sakta ner och logga ut. Jättekul för alla er som vill göra det men själv känner jag tvärtom? Det är en hel månad kvar av 2024 och den här tiden vill jag använda till max. Kanske beror det på att min höst blev som den blev men jag är i alla fall inte på långa vägar kvar med året.

Så, nu gör jag något nytt! Jag har sedan igår hakat på Sardellens brevjulkalender utöver mina vanliga blogginlägg och artiklar. Så varje dag från och med i går till och med den 24:e kommer det ett extra inlägg om dagen som bara är till för att vara kul att skriva. Ser fram emot det och hoppas du ska gilla det med! Både den första och andra december handlade om inredning i olika former.

Jag tänker på allt spännande som kan komma att hända de återstående veckorna av året. Pirrigt värre!

Arbetsveckan i övrigt?

• Jobb hemifrån idag. Har skrivit en massa redan, tvättat och hoppas få minst ett inlägg till på pränt innan vi ska iväg i eftermiddag

• I morgon hänger jag i Helsingborg hela dagen från tidig förmiddag till sen kväll med massa olika sociala grejer inbokat. Kommer bli kul!

• På onsdag är det möten och nätverkande som står på agendan

• Torsdag till fredag kommer jag hänga på kontoret och jobba med tre olika saker som jag redan nu längtar efter att få fortsätta med. En blir förhoppningsvis klar och de andra två blir jag glad om jag lyckas göra tio procent på dem vardera.

• Sedan har jag såklart mentorsklienter och Bossrådgivning insprängt här och var i schemat med, ser fram emot att få se vad för sorts utmaningar och dilemman de kan innebära

• Kommer också bygga vidare på en annan sak som jag ser fram emot att få visa er

Sedan tillkommer det såklart alltid saker också men du hör, det blir som vanligt en vecka med lite allt möjligt! Förhoppningsvis släpper också det sista halsontet från helgens förkylning så jag kan träna lite med. Men det märker vi! Hur har du den i veckan?

Sardellens brevjulkalender: 2 december

Bara för att det kan vara roligt och mysigt så tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender, här kommer den för andra december!

Sardellen: Berätta om något i ditt hem som du tycker särskilt mycket om och som du absolut inte vill ändra.

Som kanske noterades redan igår gillar vi masker och har dem lite överallt. Denna fick jag av mamma när vi såg Fantomen på Operan i Göteborg och så har jag stuckit ned kvisten med blomman jag hade i håret på vårt bröllop i den för att rädda från nyfikna små barnhänder, haha.

Mitt svar: Våra masker och alla olika små föremål som betyder något som går att hitta lite överallt i vårt hem! Jag och min man har väldigt olika ståndpunkter när det kommer till inredning, så pass att det blivit ett skämt att "kan vi tycka olika gör vi det" och sedan så vrider och vänder vi på det, diskuterar och argumenterar tills vi hittar en kompromiss båda gillar. En process som ofta tar väldigt mycket tid, ibland år, kan vara rätt frustrerande men i gengäld blir både snygg, bra och trivsam i slutändan. Men gemensamt har vi vår uppskattning för konstnärliga uttryck och vår nostalgi och den går att hitta lite överallt där vi bor, det gillar jag eftersom det gör vårt hem vårt.

Har du något hemma hos dig du absolut inte vill ändra?

Sardellens brevjulkalender: 1 december

Bara för att det kan vara roligt och mysigt så tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender, här kommer den för första december!

Sardellen: Under året har man i vanlig ordning kunnat läsa på kultursidorna att vissa folk stör sig på folk som håller på med inredning. Var befinner du dig i den pendelrörelsen just nu? Är inredning viktigt för själen eller bara ytlig konsumtion? Kanske är det båda, hur motiverar du att hålla på respektive att inte hålla på?

Jag gillar när inredning får vara kreativt, personligt och ha karaktär. På det här lilla skåpet som jag målat: en av våra favoritmasker, en vacker turmalin, en nipperask, en glaskatt jag fått som barn och så en gullranka i en av mässingskruka.

Mitt svar: Såhär, jag tror faktiskt att inredning på många sätt speglar oss. Vad vi tycker är viktigt eller intressant. Vad vi inte bryr oss om. Hur vi mår. Är det avskalat eller välfyllt. Hur personligt vi inreder. För egen del tycker jag inredning är roligt. Det finns en utmaning i att optimera de praktiska behoven snyggt som är kittlande. Samtidigt har jag svårt för konsumtionshetsen och massproducerandet. Jag tycker inte heller det är så viktigt att jag orkar prioritera det i vardagen utan det är när energi finns över eller någon särskild anda av inspiration eller att man har ruttnat på något som stört en som inredningspyssel görs.

Med det sagt så tänker jag att inredning, som med allt annat, blir vad du gör det till och att det som alla hobbies kan vara till nytta och glädje så länge den utförs på ett konstruktivt sätt och att det dessutom finns utrymme för personlig utveckling i den om man tillåter det. I inredningen kan vi utmana oss, testa våra kommunikationsfärdigheter och träna oss i att gå vår egen väg istället för att göra saker "som man borde" eller "bara för att alla andra gör si eller så".

Eller vad tror du?

Mellanmjölk kan också vara okej

Såhär, jag är egentligen inget stort fan av mellanmjölk men den här veckan har känts som en riktig mellanmjölksvecka på många sätt. Fattar du vad jag menar med det? Det har ändå varit lite motigt, slött och processer som varit sega. Ett av mina utvecklingsprojekt växte och blev mycket tyngre än vad jag hade tänkt mig det så i stället för att bli klar har jag bara börjat på det, vilket i sin tur är bra för det är betydelsefullt jobb som behöver göras ordentligt.

Och samtidigt saker som verkligen lyste upp veckan: klientarbetet med kloka och kunniga ledare och talanger. Möten som värmt både hjärta och hjärna, roliga samtal och spännande möjligheter för framtiden. Fota pressbilder och få hänga med lillebror. Att jag kunde hjälpa en klient med ett väldigt nischat ärende. Jag har njutit av bloggandet mitt. Så summa summarum blir ändå att mellanmjölk kan vara okej det med.

Bestämde mig prick nu, när jag såg den här bilden, att nästa vecka blir veckan där jag ska sätta upp mina tavlor på väggen. Så blir det med det!

Skämt åsido, jag blev också varse i veckan hur mycket min egen inställning till detta har förändrats. Förr hade jag blivit fruktansvärt stressad över att inte ha producerat maximalt hela tiden och dessutom gjort kopplingen till att jag är kass på mitt jobb för att jag minsann inte levererat stordåd den den här veckan. Nu är jag neutral inför det. Ingen stress eller oro. Att jag har en mindre produktiva dag säger noll om vad jag är kapabel till eller vad jag levererar i mitt arbete. Fint att se hos mig själv! Hur brukar du reagera/känna inför detta? Är det okej eller svårt att inte prestera på max jämt?

Men nu, nu börjar det dra ihop sig till helg tror jag. Helgens planer går i familjelivets tecken och det ska bli grymt mysigt.